Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1855, sida 2

AA2 —2a—y han kom hem derisrån eller från socknebuden och tog handboken och de heliga kärlen ur hans händer; dertill förstod hon sig på att se om både Juloch Marsölsbrygden och var, med ett ord, en alldrakäraste och förträffligaste liten hjelpreda i allt hvad som tarfvades både för att styra om huset och pussla om pappa. Och med allt detta hade den unga dottren en ganska grundlig kunskapsbildning i många ämnen, hvilka på den tiden voro i allmänhet fremmande för hennes kön, och hvilket hon, näst vår Herre, som utrustat henne med goda anlag, hade att tacka det grefliga De la Gardiska huset för, der, såsom vi redan veta, hennes fader varit huspredikant och derunder af de dagliga exemplen han haft för ögonen, lärt sig öfvervinna den då gängse och ty värr ännu ej fullt utrotade fördomen mot en sådan slags bildning hos qvinnan, och der hennes första begrepp fingo sin vård och rigtning under det ljufvaste, älskligaste och renaste qvinnosinnes ledning. Då Boreus såg sin dotter födas, hade han ännu icke hunnit längre på befordringarnes bana, än att han med det omtalade huspredikantskallet på Leckö förenade det af lärare i en skola, hvilken den gamle riksmarsken låtit anlägga för godsets barn. Som det nu hände att de grefliga barnen, och synnerligast fröken Sophia Maria — den förut omtalade gresvinnan Oxenstjerna — ofta under de tider de med föräldrarne vistades på stället brukade besöka både skolan och lararen, hade denna sistnämnda fattat ett innerligt och kärleksfullt behag för den lilla flickan, som med namnet Maria var uppkallad efter henne, att hon under långa tider begärde att få hafva henne hos sig framme på slottet. (Forts.)