Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1855, sida 3

(Insånd.) våra tidningsspalter visa oss dagligen huru nöden mer och mer, hemskare och hemskare installer sig hos dem bland våra medmenniskor, hvilkas arbetsförtjenst och bergning äro isynnerhet beroende af årstid och väderlek; men de visa oss också huru mängen ömsint eller bättre lottad menniskovän sökt med de medel han kunnat, förbättra de nödställdes svåra belägenhet. Vi se menniskokärleken framträda så uppfinnigsrik i valet af utvägar för att vinna sitt mål, borttorka olyckans tårar och måla rosor på den lidandes kind. Jag sitter i min torftiga boning, räknar vedträden att de må sörslå och fyller med omsorg väggarnas springor; med Guds hjelp skall jag väl kunna hålla ut denna vinter, men att på något sätt kunna hjelpa dem som lida mera än jag, dertill har jag hvarken förstånd eller förmäga. Jag har deremot uttänkt ett sätt att förbättra ganska mångas vilkor under sträng vinter utan att andras uppoffringar dervid behöfva påräknas; men som det fordras kapitaler för realiserandet af denna min tanke, vågar jag endast framlägga den inför den menniskoälskande kapitalisten, som sjelf kan sinna hvad ränta han kan påräkna. En stor del af de inom stadens och förstädernas område vistand olycklige, hvilkas elände når sin höjd under en sträng och långvarig vinter, består af murare och handlangare vid byggnadsarbeten. Genom gam: mal vana att gå sysslolösa en större del af vintren och på krogar, såsom det kallas, fördrifva tiden, blifva de slutligen oförmögne att förrätta de mångahanda göromål som möjligtvis skulle kunna erbjudas dem under vintertiden och ej blott förskaffa dem någon förtjenst, utan ock, hvad som bättre är, afhålla dem från krogbesök. Det är denna sorts arbetare hvars ställning också borde förbättras, emedan ej allenast en skara menniskolif då kunde räddas från förderf, utan ock en stor fördel förskaffas orten dermed att vid bygenader skicklige och ordentlige arbetare då alltid kunna erhållas. Om den för arbetaren mest tröttsamma och isynnerhet förstörande delen af handlangningen verkställes med machiner, hvarvid ett större antal murare kan betjenas af en mindre skara handlangare hvilka, befriade från det mera slafviska i arbetet, uppmuntras genom arbetets lätthet, blifva mera glade och hygglige, på samma gång som det med hoppet om förbättring växande modet gifver dem mera kraft, mera förtjenst och mera sparsamhetsanda — om för mer eller mindre fin bearbetning lämplige stenarter, såväl granit från vår skärgård, som kalksten från Westergötland i sådana qvantiteter hitförskaffas, att ett större antal murare och handlangare kunde under vintern få sysselsättning som stenhuggare och i en passande lokal tillsammans arbeta under förnuftig styrelse — om dessa enkla utvägar tagas för beredande af arbetsförtjenst för dem som under nuvarande förhållanden sakna arbete då vintern är sträng och lida nöd då den är långvarig, skall man kunna hoppas välsignelserikt resultat ej allenast för arbetaren utan äfven för förlagsmännen, som få sina penningar väl placerade, och för samhället som förlorar en hop uslingar och får åter lika många raska och ordentliga arbetare. Detta mitt förslag har jag efter bästa förmåga genomtänkt och funnit verkställbart; likväl fruktar jag dess förfelande om det ej i utförandet får större omfattning och bedrifves med kraft. Jag anser ej nödigt att bär närmare beskrifva detsamma, 1y finnes det i Götbeborg en menniskovän, som vågar försöket skall han särskildt, om han så önskar, få all möjlig upplysning af Vån af Byggnadskonst.