Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1855, sida 2

FER I är öfvertygad att landet bestämdare än någonsin skall lemna sitt gillande åt en regering, som, sedan den gjort allt för att försäkra freden och ej kunnat uppnå detta, blifvit tvingad att i kriget söka de resultater, som Englands sunda menniskoförnuft fordrar. Vi skola då stödja oss på parlamentets och landets högsinta bistånd, och detta bistånd skall, jag är ötvertygad derom, icke fattas oss. Jag är säker på, att vid ett dylikt sakernas tillstånd alla små intressen, alla parti-skiljaktigheter skola försvinna, och att män af hvilka äsigter som heldst skola inse, att det är deras pligt att understödja landets regering, samt visa verlden det ädla och ärofulla exemplet, att ett fritt folk och en konstitutionell regering förmå gifva striden en karakter, som man förgäfves skulle söka under despotismens och envåldsstyrelsens ok.Palmerstons tal slöts under lisliga bisallsyttringar, hvarefter Disraeli upptradde med ett ansörande, deri han lemnade några förklaringar öfver sörhandlingarne mellan Derby och Palmerston. Palmerstonska ministeren, yttrade Disraeli, existerar visserligen nu, men om den kommer att blifva stark, skall framtiden utvisa, åtminstone kunde man ej förbise, att den till största delen består af män, mot hvilI kas brister i administrativt och politiskt asseende få dagar förut så skarpt klander förnummits. — De reformer, genom hvilkas tillkännagifvande lord Palmerston hoppades förekomma den föreslagna undersöknings-kommitån, vore endast en bitter satir mot den förra ministeren, och tillfölje deraf äfven mot flertalet af den nuvarandes medlemmar. Huset borde fördenskull betänka sig, innan det inginge på den af lord Palmerston föreslagna kompromissen. Lord John Russel sjelf, en medlem af den förra ministeren, hade skildrat tillståndet på Krim i de mörkaste färger, och erkänt nödvändigheten af undersökningen. Men då husets blotta votum att utse en undersökningskommitå burit så goda frukter, som lord P. påstår, hvad skulle man icke då kunna vänta af sjelfva kommitön och dess undersökning? Tal. fordrar fortfarande att undersökningen skall ega rum. Emellertid ville han dock uppmana huset att så till vida uppfylla lord P:s begäran, att det, ifall fred ej kunde tillvägabringas, lemnar ministeren sitt kraftiga biträde till krigets förande, på det att, om älven denI . 2 ; 2 na minister faller, man åtminstone ej må kunna skjuta skulden på parlamentet. Härefter uppträdde Roebuck och förklarade, under anförande af ungefär samma argumenter som Disraeli, att han ej kunde uppgifva sitt förslag om nedsättandet af en undersöknings kommitå. Han anförde, i likhet med Disraeli, att den nya ministeren till större delen bestod af samma medlemmar som den förra, och att Palmerstons yttranden om den förstnämndas afsigter och planer ej bevisade något. Spelet vore ännu i samma händer, korten voro endast annorlunda blandade. — Redan det beroende, hvari hvarje en ny ministeres chef måste stå till sina underordnade embetsmän, gör en grundlig undersökning från regeringens sida omöjlig. Om ministeren derföre önskar grundliga resor-mer, så ligger det i densammas eget intresse att en kommitt af huset genomför undersökI ningen. Talaren ansåg sig derför, genom att vidhålla sin motion, på bästa sätt understödja lord Palmerstons bemödanden att reformera landets institutioner och att bringa nytt lif i sorvaltningen. Efter dessa förhandlingars slut riktade kapten 4 Duncombe en interpellation beträffande Napiers bekanta tal till den speciellt i detsamma anfallne sir James Graham. Denne svarade, att han af statsskäl ej kunde ingå ien detaljerad vederläggning af amiral Napiers påståenden. Detta skulle endast kunna ske genom offentliggörande af depescher och korrespondenser, som dock just nu, då början af ett nytt fälttåg i Östersjön förestår, skulle vara högst skadligt. Amiral Napier hade uppenbart velat såra ho nom personligen; han måste finna sig häri, då han ej skulle kunna hämnas utan att skada staten. Amiralens klagomål, att han fört belälet öfver en illa disciplinerad flotta, kunde ej träffa amiralitetet, ty detta hade användt den största sorgsallighet på valet af tillförlitliga officerare, och man egde tillräckliga skäl för den öfvertygelse, att dessa officerare med framgång handhaft disciplinen ombord på de af dem kommenderade fartyg. Amiralen hade verkligen i början af sitt kommandoskap äfven i depescherna till amiralitetet klagat öfver den dåliga bemanningen och den dåliga disciplinen, emellertid hade svaret uteblifvit, då man uppmanat honom att uppgilva hvilka fartyg som voro illa 2— t