Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1855, sida 3

saders tro bar jag med mig i mitt hjerta. Vidare frågar du, om jag hjelper mina landsmän och härpå svaras, med godt samvete, ja. Men min förmåga är ganska ringa. Dock försäkrar jag dig att jag användt mycken möda att befordra mina landsmäns och äfven mitt lands intresse, och fastän jag nu är engelsk undersåte, skola ständigt mina handlingar ledas af sann fosterlandskänsla. Hvar helst din vagga stod, bland blomsterstänglar, bland fjellens drifvor, eller öknens sand, Det är ett heligt rum, ty himlens englar ha vakat der, vid ljufva stjernors brand; och der ha bönens hvita dufva flugit, och frid och oskuld sig till moderssamnen smugit.f Den gröna vintern är förbi, och gula äro ängarne och träden, förbranda utaf sommarso len. Tryckta, mattade af värmen promenera vi i våra slöjor och tunna sideneller linnekläder. Men hvad behag när aftonen börjar, och en lindrig kyla efterträder dagens hetta, att kasta den lätta, vida mantlen omkring sig och arm i arm med någon bekant deltaga i nöjen eller i fria luften njuta af svalkan. När man passerat några gator och lyckligt sluppit undan alla påtänkliga droskkuskar, och alla lemonad-, orangeoch färska fikon-sorsäljare, då träder man ibland rätt gerna in i något af de vidöppna och väl upplysta cafterna för att lyssna en stund till den vanligtvis förträffliga mu siken under det man förtär sitt kaffe eller sockervatten vid doftet af en havanna eller besöker man en theater, en circus, en balsalong eller något dylikt, som man i vår stad har i så stort antal och i så öfverflödig lyx. Sedan priset nedsattes till I guine har jag flere gänger hört den berömda Miss Hayes, och måste tillstå att hennes stämma förtjusat äfven mitt omusikaliska öra. Denna qvinna förtrollar publiken, theatern är ej stor nog att rymma hennes beundrare, och stormande höras ropen Jenny Lind! Jenny Lind! Expositionen är praktfull, de der uppstaplade guldklimparne göra ondt i ögonen och man vänder heldre sina blickar mot de charmanta produkterna af europeisk, asiatisk och australisk konst, emot de sköna fontänerne, som spela i midten af konstgjorda grottor och emot de små, täcka ansigten, som man alltid finner der ibland mängden af äskådarne. (Flickorna envisas att taga mig för en Londonare, och vore jag icke Götheborgare, skulle jag finna mig smickrad öfver denna ära.) Utom staden hafva vi Cremon gardent med flera lokaler å la tivoli, och på det hela ha vi rikliga tillgångar att tillfredsställa de mest njutningslystne sökare efter nöjen. Dessa nöjen äro olika dem vi delat i Sverige; men derför icke sämre. Kappridningar, kappseglingar och kapplöpningar äro, som du vet, behosver för Engelsman, och få således icke fattas. Brefvet slutar med följande ord, hvilka vi låta stå för brefskrifvarens räkning, äfven derföre att det ej är utan intresse att lära känna något om sinnesstämningen i en af Englands kolonier: Och här min hälsning till mitt land och mine vänner! Mitt land! Mitt land, mitt dyra land! Må det alltid häsda sin frejdade ära! O, måtte jag alltid, som nu, då en utländning frågar efter min börd, med stolthet kunna svara: Jaog är Svensk. Ett land, der hedern, tapperheten och dygden från urgråa tider varit hemma, sprider ett beundradt rykte omkring sig och ger åt sine söner ett hederligt arf. Finland tillbakaskänkt åt Sverige, af ädelmodiga och mäktiga segrare, skall icke öka Sveriges ära, ej heller befästa dess frid. — Nej, intag hellre den fasta ställning, som efter hvad jag erfarit, hittills karakteriserat det svenska hof vets politik! Hvad blefve väl följden af en förening med Frankrike och England! Io, utlandet skulle berätta att Sverige med några båtar föstärkt de förenade flottorna. I farorna, mödorna och döden, skulle man tillåta mine landsmän att taga del; men segrarne och äran skulle man bibehålla för sig sjelf, och segrens tropheer skulle man utställa i London och i Paris. Ar England väl en bättre vän än Ryssland? Nej, min vän, verlden misstager sig, då den tror det. Brittania är en högmodig köpmansdotter, som ser med likgiltighet och förakt på de fattiga friare, som värfva om hennes hand, och tyranniskt leker hon med de arma kreatur, som bero af hennes nycker. Se alla hennes kolonier, se Indiens konungar och folk, se Greklands och Portugals förolämpade majestäter ! En dag skall komma då vi, likt Amerika, skola kasta denna börda från våra skuldror och frihetens och sjelsständighetens bankr skall va