Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1855, sida 3

Bref från Australien. Oförmodadt hafva på en gång flera bref kommit red:n tillhanda ifrån landsmän, som rest ut att söka sin lycka i guldets och frihetens förlofvade länder. Så meddelade vi i går ett bref från en svensk utvandrare, som slagit sig ned i det stora vestern af Förenta Staterna och blifvit jordbrukare. Kort förut hafva vi meddelat våra läsare utdrag utur ett bref från en ung svensk, som slagit sig ned såsom lärling i ett handtverk. I dag hafva vi emottagit ett längre bref från en landsman, som kommit öfver till den nya verlden såsom olycklig herreman och som nu meddelar en mängd ganska intressanta iakttagelser under de många olika befattningar han innehaft. Innan vi offentliggöra detta utförliga bref vilja vi meddela några utdrag ur ett par enskilta bref, hvilka benäget blifvit lemnade till vår disposition, ifrån en ung landsman, som sökt sin lycka i Australien. Denne sistnämnde brefskrifvare heter Karl van Damme, var före sin afresa till Australien på handelskontor i Götheborg och har nu en god anställning hos ett aktadt köpmanshus i Melbourne, hrr S. B. Were, Kent C:o, i hvilken anställning hr van Damme haft tillfälle, att gå flera landsmän tillhanda, då chefen för nämnde handelshus är svensk konsul. Det är ett nöje att nämna, det den unge Svensken, enligt hvad en från Austrahen nyligen hem kommen landsman personligen meddelat oss, förvärfvat sig ett godt anseende derborta i den främmande verlden. Vi hafva således all anledning att anse hans uppgifter tillförlitliga. En del af hans berättelser bekräftas ock af en tidning i Melbourne, hvilket på sitt ställe skall anmärkas. Det första af de båda bref, som kommit oss tillhanda, är dateradt Melb urne den 14 Sept. 1853 och det sednare den 24 Nov. 1854. Ehuru det första således är något gammalt, så innehåller det dock några underrättelser rörande platsen, som icke sakna intresse, hvilket desssutom upphojes af ett lyckligt framställningssätt. Berättelsen om sjelfva resan är en ibland de hastigaste och kortaste resebeskrifningar man torde få läsa. Den innefattas i följande ord: Man ser Oceanen, lär känna fasorna af en storm och beundrar den tropiska himlens underbara prakt — se der allt. Och min fantasi hade varit rik nog för att föreställa sig alla dessa intryck på förhand, utan att behöfva erfara dem i verkligheten. Efter att hafva sålunda afsärdat sin resebeskrifning, fortfar bresskrifvaren: -Men erfara måste man, min vän, för at derom kunna göra sig en trogen ide, emi grantens känsla, då han sätter foten på lanc I och blickar omkring på de främmande föremål som möta hans ögon. Ofrivilligt stack jag han den i min fiicka, för att hemta mod och för I som utgjorde mitt kapital. tröstan vid öfverräknandet af de få gudstycken Ack, de voro all