I Stängselfrågan. (Forts. fr. föreg. n:o.) westmanlands läns tidning innehåller en insänd uppsats, hvari stängselfrågan ses från en annan sida än som tyckes vara den allmänna meningen, men deri likväl flera skäl anföras, som synas förtjena uppmärksamhet. Efter denna uppsats vilja vi meddela ett vid Hallands läns hushållningssällskaps sammanträde afgifvet yttrande, förordande Rikets Ständers beslut, och hoppas vi sålunda halva för vår del gifvit frågan all behörig och opartisk utredning. Den ofvannämnde uppsatsen, dat. Fullerö d. 12 Febr. 1855 och undertecknad Fr. Cronstedt, utgör ett anförande till Westerås läns hushållningssällskap och lyder, efter en kort ingress, sålunda: -Af sjukdom hindrad att öfvervara denna Hushållnings Sälskapets allmänna sammankomst, har jag likväl af lisligt intresse för jordbrukets angelägenheter funnit mig uppmanad att skriftligen yttra min öfvertygelse rörande dagens utan tvifvel vigtigaste ärende, eller srågan om erkännandet af en ny grundsats sör stängselskyldigheten. Den kraft af Rikets Ständers beslut grundlagen i vissa sall förlänar 3:ne stånds sammanstämmande mening, har berättigat en tillsällig Riksdagsmajoritet att, i Svenska folkets namn, srambära till thronen begäran om en jordbruket rörande reform, hvilken det 4 de, eller det egentligen jordbrukande ståndet, enhälligt förklarat sina vigtigaste intressen fordra att bekämpa, emedan, enligt dess öfvertygelse, tusentals jordbrukare skulle falla offer för en sådan reform. En fråga som rönt denna sällsporda behandling torde omsorgsfullt böra skärskådas, och det kan då vara skäl att se till, att icke jordbrukaren må öfverraskas af en i otid ifrågasatt och af inga tvingande omständigheter framkallad reform; så mycket mera som, om också hittills, å ena sidan, få öfverraskande förmåner blif vit honom af Svenska folkets representanter beredda, han likväl, å andra sidan, mera sällan behöft beväpna sig mot ider, fiendtliga emot hans intressen. Det kan vara skäl att se till, om icke den majoritet, hvilken trädt i dagen med den nya grundsatsen för stängselbesväret, möjligen deruti visat sig mera speculativ än praktisk. Den grundsats må alltförväl synas rättvis, att hvar och en bör taga vård om sina kreatur, så att de icke ofreda grannens egor; men hafva då alla goda grundsatser, utan undantag, visat sig ofelbara i tillämpningen, eller ens tillämpliga under alla förhållanden? Visst iche! — och min öfvertygelse är, att denna af några få reformatörer så ifrigt framhållna grundsats skall, vid tillämpning å våra förhållanden, visa sig opraktisk, på grund af den våda den innebär för den mindre jordbrukarens bestånd. Må man invända att idgen, hemtad ifrån utlandet och der utan olägenhet genomförd, har bestämd erfa renhet för sig, så måste jag dock, med svenska förhållanden för ögonen, protestera emot ett sådant bevisningssätt, och jag är af den orubbliga öfvertygelse att den låya ståndpuukt på hvilken Sveriges jordbruk för nårvarande sig i allmånhet befinner är, jemte gkdla omständigheter, det kraftigaste hindret emot den nya grundsatsens genomförande, Må man svara att i utlandet grundsatsen redan funnits före jordbrukets allmännare utveckling i en mera rationel rigtning, och att sörhållanderna hafva gestaltat sig omkring denna grundsats; så bevisar detta dock intet för grundsatsens tillämplighet på våra förhållanden, hvilka hafva utbildat sig omkring en helt annan — en långt billigare — princip. Lätom oss lyssna till hvad Landtbruks-Akademiens vördnadsvärde och upplyste ordförande yttrat vid 3:dje allmänna landtbruksmötet i Norrköping, der denna fråga förevar. Han utläåt sig sålunda: Dessa sörandringar skulle omstörta det förhållande som ifrån hedenhös varit gällande, nemligen att hvar och en som eger något skall vårda sig derom. Nu vill man stadga den motsatta regeln, att den som eger något icke behöfver vårda sig derom, utan det är den som icke eger något, som skall vårda hans egendom. Vidare ,den första grunden för eganderält var, att den som ville för sig enskildt förbehålla någon viss plats, gaf tillkänna denna sin afsigt genom att kringgärda platsen. Derester kom en annan och inhägnade platsen näst bredvid. Den första fick då anledning att säga: ,du har nytta af min stängsel; var god och deltag till hälften deruti.