Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1855, sida 1

— — kyssarne hafva börjat använda rännsna ror såsom ett vapen, hvilket de kasta kring halsen på våra soldater. De använda dem likväl äfven på ett annat sätt. Tvenne starka kosacker hålla i hvar sin ända af en lina, lagga sig ned på magen på ett ställe der de beräkna att våra soldater skola passera, då de ; förfölja Ryssarne under ett utfall, och spänna snöret i det ögonblick soldaterna komma, så att de falla. De förföljda Ryssarne vända nu om och döda eller tillsängataga de olycklige, som snafvat öfver linan. I mörkret är denna naturligtvis ett mycket farligt vapen, som dock synes mera passande för barbarer, än för disciplinerade trupper. Det har väckt de våras djupa förtrytelse och förakt. I en korrespondens af d. 25 Jan. i Constitutionel läser man: När elden åter öppnas, skola vi hafva 300 pjeser i batteri, men Ryssarne trässa anstalter att möta oss med ett ännu talrikare artilleri, än förr. Innanför den yttersta försvarslinien, som har en utomordentlig utsträckning och är särdeles väl bestyckad, hafva Ryssarne anlagt en annan, som likaledes är mycket stark. Genom kikarna se vi tydligen huru garnisonen anlägger verk bakom denna andra sörsvarslinie i sjelfva staden. I stället för barrikaderna, ha de uppkastat regelmässiga batterier för att spärra gatorna; dessutom hafva de förvandlat de större byggnaderna till fästningar. Moniteur de la Flotte berättar att fartyg af de allierades flotta varit i hamnarne vid Kalla, Kertsch, Sudjak och Odessa, för att anmäla blokaden. Osverallt voro Ryssarne på sin vakt. I Odessas hamn lågo 25 handelsfartyg, nästan alla österrikiska och grekiska; 2 voro norska. Till Ostd. Post skrifves från Odessa under d. 27 Januari: Den 22 hölls ett krigsråd på Krim, i hvilket Osten-Sacken uttalade sig för defensivens bibehållande och genomdref sin åsigt. Kölden fordrar talrika offer. Det berättas, att 60 man af de greco-slaviske frivillige frusit ihjel på vägen till Perekop och äfven första gardesgrenadierbrigaden, som enligt bref från Pultava befann sig på väg till Nikolajeff och i slutet af denna månad torde inträffa i Sebastopol, har äfven lidit icke obetydliga förluster. I Perekop förnimmas många klagomål öfver den dåliga förplägningen; ehuru antalet af de ankommande trupperna långt förut var der bekant, hade man dock försummat att vidtaga nödiga anstalter och hela regimenter måste i en förfärlig köld kampera på öppna saltet. ENGLAND. Lord John Russels mission till Wien, dit han åtföljes af m:r Hammond, den permamente och således med Englands diplomatiska angelägenheter fullkomligt förtrogne under-statssekreteraren i ministeriet för utrikes-angelagenheterna, tyckes vinna temligen allmänt bifall. Tillochmed Times förklarar sig, oaktadt dess kort förut mot Russel ådagalagda fiendtlighet, fullkomligt nöjd med hans val till fullmäktig för engelska kabinettet i Wien. Times betecknar denna mission säsom den vigtigaste hvilken egt rum sedan den tid, då lord Castlereagh, då varande minister för utrikes-angelägenheterna, lemnade England för att deltaga först uti underbandlingarna i Chatillon, och sedan i Wiener konserensen. För Russel personligen anser Times det va— FLFEEE—