af hvad de nu äro. Då ej för längre tid tillbaka än år 1850 Eders Kongl. Maj:t utfärdat en författning, som berättigar de byalag, hvilka derom öfverenskomma, att borttaga sina hägnader, och denna författnings verkningar ännu ej torde vara tillräckligt kända och pröfvade, anser Bordeståndet nu gällande stängselförfattningar, hvilka åtminstone hafva det stora företrädet att leda till mindre missämja emellan grannar, än den, som nu är i fråga, kunna, utan allt för stor olägenhet, tillämpas tills vidare eller åtminstone intill nästa riksdag. Bondeståndet, som nu inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet andrager dessa sina betänkligheter rörande en af dess lifsfrågor, med den fulla förtröstan, att Eders Kongl. Maj:t, såsom alltid tillförene, behjertar dess bekymmer, vågar i djupaste underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vägra bifall till det af de öfriga Riksstånden fattade beslut i frågan om stängselskyldigheten, men deremot, genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen, låta i ämnet höra rikets inbyggare i hvarje ort, för att sedan vid nästinstundande lagtima riksdag till Rikets ständer aflåta nådigt förslag till de förändringar i sörsattningarne om stangselskyldigheten, som kunna finnas vara af nöden. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar, Stormåkligste, Ållernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste undersåte å Bondeståndets vägnar: N. Strindlund, n. v. Talman. Stockholm d. 10 November 1854.