Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1855, sida 3

gen hastigt och på en gång eller efter någ olustighet och frusenhet, med hufvudvärk och ningar, ömhet i nacken, så att hufvudet drages bakåt, och hvarmed ofta förenas svårighet att sv mycken oro, så att den sjuke ständigt ömsar läge eller lemnar sängen, sednare ofta yrsel eller sömnlöshet, torr, svartbelagd eller sprucken tunga, tänder och läppar likaledes svartbelagda o. s. v. med forlopp och symp tomer af mer eller mindre svår nervfeber. Hufvudvärken var ibland ytterst svår äfven under tillfrisknandet, och döfhet hade i flera fall inträffat. Efter 5 å 6 dygn är den sjuke vanligen utan all fara. I de svåraste sjukdomsfallen följde döden inom 1 till 2 å 3 dygn. De dödes antal var omkring 40; mest bland ungdom (12 32 16 år) och qvinnor. Utom i Thorsås ber sjukdomen förekommit i Arby, Halltorp och Dörby socknar. Någon speciel orsak till sjukdomen säger d:r S. sig ej kunnat finna, så framt ej den för orten ovanligt ihålliga och stränga vintren kan anses såsom sådan. MARIESTAD. Fadermordet i Elgarås af Kyrkofalla församling, som förlidet år omnämndes uti vår tidning har föranledt flera ransakningar vid Kåkinds häradsrätt i Versås, under loppet af förlidet år. Ene stjufsonen Gustaf Andersson förmåddes väl till bekännelse att hafva aflossat tve ne skott emot stjuffadren och sedan hafva fullbordat mordet medelst knifstygn; men flere liknelser och bindande omständigheter förekommo, att äldre brodren Carl Andersson skulle i väsendtlig mon deltagit i brottet, äfvensom skäl förefunnos att misstänka deras mor för åtminstone någon vetskap derom. Emedleriid hafva desse sednare omständigheter icke kunnat hittills uppdagas och häradsråtten askunnade omsider sitt utslag i målet, hvarigenom Gustaf Andersson, hvilken under en resa till domstolen beredde sig tillfälle att jemte andra brottslingar rymma från Binneberg, och sedan blifvit ertappad, dömdes till döden, och brodren samt deras mor, hvardera till 2 års fästningsfängelse. Sedan detta utslag blef här kändt och Gustaf Andersson blifvi af fångpredikanten föreställd, bland annat, att han sannolikt icke kunde hafva att vänta någon förskoning genom Kunglig nåd från dödsstraffet, har han omsider låtit beveka sig till en hekännelse, hvarigenom broderns medbrottslighet blifvit röjd, ochh sedan denne flera gånger blifvit förehållen sin hårdnackenhet och fått veta om den lifdömde Gustafs bekännelse, har han omsider vidgått brottet, hvilket blef astaladt mellan begge bröderna i hämnd mot stjuffadren för dennes hårdhet mot både dem oeh deras mor. Sedan nemligen Gustaf, som var försedd med tvenne laddade skjutvapen, i stallet om aftonen asbidat stjussadrens ankomst dit, och vid dess inträffande aflossat ena skottet med bössa, hade det träffat fadren i armen, då Carl, som var inne, enligt öfverenskommelse, gick ut. Vid sad rens möte hade denne fattat uti honom, och de kommit i starkt handgemäng, hvarunder Gustaf framskyndade från stallet och spände den laddade pistol han jemväl innehade och räckte den till Carl, som då aflossade den mot nedra delen af fadrens ansigte, hvarvid fadren ändock höll sig uppe, samt Carl undkom och skyndade upp på ett vindsrum i boningshuset. Sedan fadren inkommit och lagt sig på sängen och påkallat att prest skulle esterskickas, och ännu mäktat någorlunda tydligt tillkännagifva att stjufsönerna föröfvat våldet mot honom, hade Gustaf upptagit en fällknif och stungit honom i sjelfva skottsåret, så att han kort derefter afled. Båda bröderne fritaga dock modren äfven från ringaste vetskap om brottet. De hafva nu vid hållet polisförhör inför Kgs Befallningshafvande på detta sätt erkänt och skrifvelse afgår till Kongl. Hofrätten som sannolikt lärer förordna ny ransakning i detta rysvärda mål. Från WERMLAND berättas följande ohyggl ga olyckshändelse: Vid Mitanderssors bruk i Bogens kapellförsamling timade Onsdagen den 7 dennes, den olyckshändelsen, att sbpiksmedsdrängen Carl Gathe, vid sönderhuggning af ismassor i hjulhuset till spikhamrarna, halkade på den glatta ispallen, och genast fattades af hjulet, samt fördes af detta rundtomkring tvenne gånger, tills han slutligen så fastnade mellan detsamma och väggen, att hjulet stannade och i följd deraf äfven spikhamrarna. Alla arbetarna i smedjan blefvo sysselsatta omkring 13 timma för att få loss den alldeles sönderkrossade ynglingen. Huru hastigt döden måtte hafva följt på hans olycksfall, kan dömmas deraf, att spiksmeden Guström, som var i hjulhuset sysselsatt med enahande arbete, icke hörde ett enda rop af Gathe, och icke visste något om olyckan förrän hjulet stannade.