Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1855, sida 1

Den nya Bevillnings-Fårordningen, (Forts. o. slut) fr. gärdagsbl.) 6:0. Beskattning å arf. Detta utgör en högst vigtig skattetitel, som i Bevillningsförordningen upptages under rubriken: Bevillning af Testamenten, gåfvor, sideikommisser, arf och synd. Ingen skatt kan utgå mindre betungande och med större säkerhet än en rätt bestämd beskattning å ars. Den utgör nu för andra arfvingar än i rätt uppoch nedstigande led, samt syskon och deras afkomlingar, Tre procent, så vida arssbeloppet uppgår till 300 rdr bko. — För testamente eller gåfva erlägges, då det gilna uppgår till ett värde af 300 rdr och deröfver, 6 27, hvarifrån dock maka och skyldemän i rätt uppoch nedstigande led, syskon, fromma stiftelser m. m. äro befriade. Vid arf eller testamente borde först och främst iakttagas, alt såsom grund för beskattningen man ej afsåge hela arfvets belopp, utan de särskilta lotternas storlek. Det är nemligen en stor skillnad, om ett arf på t. ex. 200,000 rdr tillfaller en enda person odeldt, eller om det skall delas emellan 20 arftagare. I förra fallet kan en arftagare utan afsaknad betala en ganska dryg bevillning; i sednare fallet kunde bevillningen blifva ganska kännbar. Om den som ärfver 200,000 betalte t. ex. 20,000, d. ä. 10 2 i bevilning, så blefve detta en obetydlig minskning i hans förmögenhet, då han ägde 180.000 rdr i behåll. För den åter som ärfver 10,000 rdr är 1000 rdrs afdrag alltför kännbart. Beskattningen borde således vara progressiv, utgöra t. ex. I 9 för arsslott t. o. m. 1000 rdr, 2 4 för arfslott fr. 1000 —10,000, 3 4 fr. 10,000 —20,000 0. s. v. — Mången skall kanske här möta med den vanl. invänningen: det är dock härdt, att ej få emottaga sitt arf oförminskadt, när det af föräldrar eller anförvandter är ärligt förvärfvadt. — Medgifves! Men då måste det vara ännu hårdare, att icke få behålla oförminskadt hvad man sjelf, under träget arbete, ärligt förvärfvar. Det är således hårdt att betala någon skatt till staten. Men nu är detta nödvändigt, och då har man blott att tillse: huru skall beskattningen ordnas och bestämmas, så att den blir minst hård, d. v. 8. så att den så litet som möjligt trycker den enskilte och hämmar industrien. Må man uppgifva något beskattningssätt, som i detta fall blir lindrigare än beskattningen å arf! En äldre svensk statsekonomisk författare yttrar rörande detta ämne följande: Ett arf är i sjelsva verket blott en gåfva af staten, som genom arsslagarne förklarat vissa personer för privilegierade besittningstagare af ting, som genom dödsfall blifvit utan ägare. Men en afgilt för arfvet vore således blott en minskning i denna gålva, och jag kan ju icke sägas hafva fått ersättning för en gåfva, derföre att jag möjligtvis kunnat gifva ännu mera. Ett afdrag af arf kan derföre aldrig anses såsom någon egentlig afgisft. Den tredje artikeln af Bevillningsförordningen innehåller den besynnerliga skattetiteln: 6:0. b-skattning å karaktersfullmakter. Stadgandet härom i Bevilln. ordningen är följande: 41:o. För sullmakter, öppna bref eller resolutioner, ) Genom misstag nämndes i går att det då var slut på uppsatsen.