Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1855, sida 2

synnerligen nyttiga. Dessutom skulle gåfvor ler vintern. Detta tvungna arbetslöshetstillständ, nu ökadt utaf hungerns och köldens fasor, är så mycket betankligare som en längre tid otvis. velaktigt måste förflyta innan stadens sjöfart åter kan öppnas och den vanliga lifligheten uti rörelsen samt de många arbetsföretagen, som lemna lönande arbete åt tusentals arbetare, åter kunna börjas. Emedlertid måste arbetaren lefva på kredit, och när denna slutar genom att försälja eller pantsätta sitt lilla bohag. När äfven denna källa sinat återstår endast att anropa andras barmhertighet eller att tyste fördraga sitt lidande. Alla dessa fall, och få äro de icke, kunna icke billigtvis erhålla understöd ifrån den allmänna fattigvården, då dess inkomster icke äro beraknade för sådane mera ovanliga händelser, utan har jag härmed velat uppmuntra den enskilta välgörenheten att verksamt medhjelpa till lindrandet utaf nöden. Jag vill icke försöka att skildra den jemmer och det elände hvarpå jag dagligen ser talrika prof, ty man skulle måhända vilja beskylla mig för öÖsverdrist: jag lemnar heldre åt dem som åtnjuta detta timliga lifvets goda, som bo uti varma rum, äro varmt klädda samt njuta sund och narande föda uti öfverflöd, att föreställa sig deras belägenhet som sakna alla dessa fördelar. Visserligen gör fattigvården mycket till mildrande af nöden, ty hvarje dag utdelas minst 400 portioner varm soppa och bröd, men utaf lika stor vigt är att den fattige måtte kunna få något kläder för att skydda sig från den svåra kölden samt om möjligt någon ved, icke för att värma sina boningar, ty mängden utaf desse kunna icke hållas varma, utan för att kunna tillaga någon föda hemma hos sig. Kläder och ved har icke fattigvården mer än som för de der intagne sattighjonen är nödvändig, och skulle icke utan allt för stora kostnader kunna anskaffa dem. Jag vill derföre härmed uppmana de utaf stadens innevånare, som ega hjerta för sina likars elände och medel att afbjelpa nöden, att genom gälvor af kläder och penningar under lätta fattigvårdens bemödanden, och jag gör det så mycket heldre som jag är öfvertygad att min framställning icke skall blisva förgälves gjord. De kladespersedlar som söretradesvis åro användbara, äro gamla ytterplagg och gångkläder utaf ylle eller annan tjock väfnad, ju tjockare desto bättre, ylle underkläder, såsom kjortlar och strumpor, äfven vantar, ylle shawlar eller dukar. Aflaggda barnkläder äro älven utaf gamla täcken eller filtar ja, äfven gamla mattor, blifva nyttiga för att begagnas till sängtäcken. De penningar som skänkas skola användas till anskassande af födoämnen samt ved och äfven att, der behofvet är stort, från pantlåneinrättningarne återlösa der pantsatte, nu behöflige kläder. De gåfvor, som för detta ändamål gisvas, kunna aslemnas på Holtermanska baracken hvarje eftermiddag emellan kl. 3 -4, då jag skall vara der tillstades för att emottaga dem, och skall jag söka att så samvetsgrannt som möjligt använda desamma. Då nöden likväl är stor och behofven trängande får jag uppmana till skyndsamhet med hjelpen, ty -bis dat qui cito dat. Gotheborg den 19 Februari 1855. Charles Dickson. — I Bokhandeln har utkommit VII:de häftet af , Lyätåndaren, al Miss Cunning, uigilvet uti den härstädes utgilna, Illustrerade Följetongen., Hastet är, såsom de föregående, prydt med en rätt vacker planche. Den Illustrerade Följetongen lärer hafva vunnit god uppmuntran, hvaraf den ock synes vara väl förtjent. Den i går utkomna nummern af ,lIlustreradt Sändagsmagasin, innehålla flera ganska intressanta teckningar ifrån krigstheatern på Krim, såsom en Zuav med sin katt, tiraljörer i löpgrafvarne, en skyldtvakt, m. m. Dessutom åtsösjes tidningen af ett hallt ark följetong, en novell Mnnegrey-, prydd med en planche. — Ännu en insändare har begärt rum i tidningen för några klagomål i afseende å gaslysningen. Klagomålen bestå hufvudsakligen sderi, att gaslysningsbolagets Direktion icke på förhand sastat de personers uppmärksamhet, hvilka låtit leda gas in i sina hus, på de härmed förenade, möjligen inträffande olägenbeter, af hvilka särskilt nämnes den olägenhet, som vållas deraf att gasometrarne ställas i kallt rum, hvarigenom de tillsrysa. Ått sörekomma detta, finnes, menar insändaren, blott I ett medel, nemligen att fylla gasometrarne med sprit. Men sådana opåräknade kostnader borde då Bolaget betala. Sedan anmärkes, att