Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 2

Den 17 Februari. Såsom i gårdagsbladet nämndes, har Sardiniska regeringen, såsom en konstitutionel regering ägnar, föredragit inför landets representa tion det med vestmakterna träffade alliansfördraget, innan detsamma ratificerades. Den skrifvelse, hvari Regeringen gör kamrarne detta meddelande, med begäran att erhålla de nödiga medlen för fördragets utförande, berör åtskilliga punkter, hvilka äga tillämplighet äfven på Sverige, såsom man kan finna af följande utdrag ur ifrågavarande skrifvelse: Den österländska frågan har, sedan den framkallat nya intressen att bekämpa på politikens fält, gjort nya fördrag af nöden. De gamla diplomatiska traditionernas tråd afrycktes med ens, och såväl af ett omsorgssullt afseende på den närvarande stundens all var och på en framtid, hvars faror endast kunna af den största försigtighet afvändas, var det klart för hvarje styrelse att, inför förvecklingar så oväntade på Verldstheatern, det var nödvändigt att söka ett nytt system, som kunde gifva styrka och hjelpmedel under de förändrade förhållandena. England och Frankrike gåfvo först verlden det storartade föredömet af den sullkomligaste glömska utaf deras sekelgamla tvister och hafva nu trädt förenade fram på det stridsfält, der de kämpa för rättvisans och folkrättens sak. (Denna erinran är af Sardiniska regeringen väl beräknad i afseende å nationens naturliga motvilja mot Österrike, på hvars sida man nu kommit.) De öfriga regeringarne afvakta händelsernas hastiga fortgång och göra sig beredde att taga den del uti dem, som nödvändigheten krälver eller deras egen politik anser lämplig. Under så allvarsamma omständigheter och midt under sådana allmänna förberedelser, skulle H. Moaj:ts regering hafva svikit sin pligt, hade den ej noga betänkt huru den borde handla till konungens och rikets väl, och, sedan den tagit sitt parti, beslutsamt sökt att utföra det. Alternativerna voro tvenne: Neutralitet, d. v. s. isolering, eller Förbund med vestmakterna. Neutraliteten, någon gång möjlig för stater af första rangen, är det sällan för stater af andra rangen, om de ej befinna sig i en särskilt politisk och geografisk ställning. Historien visar emellertid högst sällan några lyckliga exempel på neutralitet, hvars minst betänkliga följder äro att den slutar med att göra dem som antagit densamma till föremål för misstanke eller ! förakt för båda de stridande parterna. För Piemont, hvars konungars högsinnthet alltid ingifvit dem en deciderad politik, hafva förbund alltid varit behagligare. Piemont har lyckats bereda sig mera betydelse inför Europa än hvad