Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 2

taren hemfallen i samvetslösa procentares händer, som taga, somliga 75 andra 100 procent. Det torde vara bekant att sådana pantlänarestallen sinnas såval i staden som Carl Johans församling, hvilka liksom på hån kalla sig assistanser. Till dessa vandra under vintern, särdeles om sjukdom inträffar, arbetarnes tillhörigheter af redbarare innehåll, den ena efter den andra, till dess från det utblottade hemmet det sista värmande kladesplagget, eller sängtäcket går samma väg, för att vid en uraktlåten omsättning, hvilken alltid sker per månad, bortvräkas på auktioner. På detta sätt har månget trefligt bo, en frukt af många års sparsamhet, arbete och mödor blifvit sköfladt och mången husfader förmår aldrig att återförvärfva hvad han på detta sätt förlorat. Om han då, dignande i striden mot sitt oblida öde, känner sin kraft bruten och liknöjdheten intager den fordna omtankans och arbetsflitens ställe, så är han förlorad för sig sjelf, för de sina och för det samhälle han tillhör, oberåknadt att han med familj omsider faller detsamma till last. Såsom ett ganska verksamt medel, att under sådane förhållanden lindra arbetsklassernas trångmål och sorlagenhet, vilja vi föreslå att i Götheborg en större pantlåne-inrättning, i likhet med hvad som finnes i Stockholm och Köpenhamn, blefve föranstaltad, hvarest de fattigare klasserna i staden och dess förstäder samt Carl Johans församling emot pant och en måttlig ränta erhölle lån. Lånesond till en sådan inrättning under vederbörlig kontroll förvaltad, vore väl ej så svårt att erhålla, antingen genom anslag af staten eller af större kassor till ex. Sparbanken, då inrättningen vore ställd på solida grunder och lemnade full ränta. Enligt kongl. reglementet för Stockholms pantlå neinrättning af den 2 Juli 1832 betalas derstådes 14 procent i månaden och som straffränta dubbelt eller 24 procent under lika tid. De närmare detaljerna kunna af det åberopade reglementet inhämtas. Då det bör vara i ett samhälles eget välförstådda intresse, att från undergång rädda hvad räddas kan, att räcka en hjelpsam hand åt hvar och en som ännu vill kämpa emot sitt öde innan hjelpen kommer försent, så bör man kunna hoppas, att i en sådan stad som Göthe borg, hvars innevånare med berömlig frikostighet årligen offra stora summor på välgörande ändamål, få se en sådan inrättning snart komma till stånd. Detta kunde verkställas antingen på ofvanantydde sätt eller genom aktieteckning, då en sådan inrättning säkerligen lemnade ränta för 50 å 60 tusen rdr banko, hvilken summa efter all sannolikhet dertill användes. Till samhällets vanheder, menniskovännens sorg och de arbetande klassernas ruinerande sker detta nu under de orimliga ränteberäkningar vi ofvan angifvit. Måtte denna enkla framställning blifva behjertad och en sådan inrättning med första komma i verksamhet, ty en snar hjelp är dubbel hjelp säger ordspräket. Sakert skulle hundradetals samiljers tacksamhet och hvarje ratttankande medborgares bifall blifva den välförtjenta lönen för dem, som derom ginge i författning.