Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 1

— nn Till frågan om den s. k. jude emancipationen. (Forts. fr. n:o 38.) Dessa, sir, äro de principer på hvilka jag önskade grunda lagen emot hädelse; och, om den vore grundad på sådana principer, är det mig omöjligt att begripa hvarför en jude icke skulle kunna vaka öfver dess efterlefnad lika bra som en kristen. Jag är icke katholik; men om jag vore domare på Malta, skulle jag utan betänkande straffa en bigott protestant som brände pålvens bild i åsyn af tusentals katholiker. Jag är icke muselman; men om jagivore domare i Indien, skulle jag utan betänkande straffa en kristen som orenade en moske. Hvarför skulle icke då en jude, som genom skicklighet, lärdom och redbarhet hunnit domare-värdigheten, behörigen straffa en person, som i ett kristet land hädade kristna religibnen. Men, säger min hedervärde vän, det har profeterats att judarne ej skola hafva någon varaktig stad på jorden och att de skola vara underdånige folken i de länder, der de vistas. Jag är dock säker på att kunna bevisa att detta ej är meningen af någon profetia i den heliga skrift. Ty det är en obestridd verklighet, att judarne i norra Amerikas förenta stater besitta alla de politiska och medborgerliga rättigheter som besittas af de kristna. Om således meningen af profetiorna är att judarne under sina vandringar aldrig skola af andra nationer medgifvas samma rättigheter som desse sjelfva ega, så äro profetiorna falska. Men profetiorna äro säkerligen icke falska. Alltså kan deras mening ej vara den, som tillägges dem af min hedervärde vän. En annan invänning är den, att judarne vänta, att en Messias skall komma, att få återvanda till Palestina, för att återuppbygga sitt tempel, att återupplifva sin gamla gudstjenst, hvarför de alltid skola betrakta de länder, der de bo, icke som deras land, utan endast som en tillfällig tillflyktsort. Men, sir, det skulle säkerligen förutsätta den gröfsta okunnighet om menskliga naturen, om man föreställde sig, att tanken på en händelse, som skall inträffa på en obestämd tid, en händelse som förgäfves afbidats i många århundraden, en händelse som äfven de, hvilka med tillförsigt vänta att den skall inträffa, icke med tillförsigt vänta att de eller deras barn eller deras barnbarn skola upplefva, kan någonsin till den grad sysselsätta menniskors sinnen, att de ej bry sig om hvad som är nära förhanden och säkert. Kristne såväl som Judar tro att tingens nuvarande ordning skall upphöra en gång. Många kristne tro, att Jesus skall i synlig måtto regera på jorden i 1000 år. Det finnes de som gå så långt att beståmma året, när det tusenåriga riket skall taga sin början. Den förherrskande meningen är, tror jag, till fördel för år 1866; men enligt några är tiden nära för handen. Skola vi från parlamentet samt tjenster och embeten utesluta alla dem som tro på tusenåriga riket, af det skälet att de otåligt A —