och begaf sig till den ej långt derifrån belägna prestgården, der han uppvisade sitt fynd, hvilket han, okunnig om dess värdelöshet, redan i sin fantasi använde på det nyttigaste sätt sig till förkofran. Man tänke sig derför hans nedslagenhet, då prostsar med ett enda ord nedref alla hans luftslott. Vid närmare undersökning och rådplägning med socknens äldsta personer, vann man den upplysning, att vid början af 20-talet hade en gammal gumma i socknens sattigstuga aflidit, som, illa känd och en gång tilltalad för delaktighet i ett poströfveri, men frikänd af brist på bevis, på sin dödssäng fått sig den bön beviljad, att få taga med sig i grafven sin gamla, dagligan begagnade snusdosa, såsom ett minne af hennes man — en begäran, som man ej hade något skäl att förneka den gamla synderskan, hvilken förmodligen aldrig haft mod att skilja sig ifrån sin illa förvärfvade skatt, men ej eller ville låta den ligga qvar, såsom ett talande vittne mot henne på hennes döda mull. Det var en nära 90 års gammal gumma, som skall hafva lemnat dessa upplysningar.