Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1855, sida 1

saf proviant från Inkerman. De synes eftel alla iakttagelser sannolikt att de begagna bottnen af den utaf oss afledda kanalen till lands väg. För att beröfva dem denna utväg skola med det första tvenne starka franska divisioner framskjutas mot Inkerman och befästa Tschernaja-höjderna på engelska högra flanken. Den 11 Jan. Vi hafva sedan i går en kall, skarp N.O.vind och thermometern sjönk i morse till 20 grader F. Till all lycka äro vi nu rikligen sörsedda med vinterplagg, hvilka till största delen uppköpts i Konstantinopel. Deremot har det ännu hittills ej varit möjligt att uppställa några hyttor för skyttarne och marintrupperna. Den af Fransmännen ledda väganläggningen från Kadikoi till engelska fronten går långsamt framåt: vädret är alltför ombytligt. Dessa Fransmän hjelpa oss på ett broderligt sätt. De bygga hyttor för oss; ja framför lord Raglans hus äro just nu Zouaver sysselsatta med att uppsätta ett stall. Officerarnes vinterrockar äro nästan alla för trånga, deremot lemna de simple soldaternas intet öfrigt att önska. Bedröfligast står det än nu till med vår läkarekorps. Hur pass mycken tillit krigssekreterarens försäkran i underhuset, att läkarnes antal förhåller sig som I till 77, förtjenar, kan man finna deraf, att i artillerioch sappörkorpsen knappt en läkare finnes för hvarje 280:de man. Vår ambulancekorps är i fullkomligt otjenstbart skick, och mången tapper soldat har att för sitt lif tacka Fransmännen, som hjelpa oss med sina mulåsnor. Äfven brännmaterialier fattas oss ännu alltjemt. Många regimenter hafva icke fått se en atom deraf, och likväl ligger 3 fots hög snö framför tälten. Vårt folk hjelper sig fram så godt som möjligt, de sönderslå toma romfat, taga trädet ur gamla packsadlar och uppgräfva rötter ur jorden. Försakelserna äro stora, men ingen enda af vårt folk sörtviflar. Den utmattadt hopsjunkande soldaten beklagar blott ett, att han icke kan vara med om att upplefva dagen för den vissa segern. De lifvas alla af dödsförakt, fosterlandskärlek, begär efter utmärkelse samt längtan att se engelska baneret svaja på fästningens torn. Mätte England låra inse hvad det är skyldigt sina trogne söner! Den 12 Jan. I franska lägret liksom i vårt förekomma flera deserteringar, än man skulle kunna vänta. I går natt rapporterade en af våra skildtvakter från en höjd vid Balakava, att han sett en eld brinna nere i klyftan bortåt kosack-piketen till. En afdelning skyttar, som utskickades i den angifna rigtningen, fann 4 Fransmän lägrade kring denna eld. Tvenne af dem undkommo, de båda öfriga aflemnades i franska lägret. De tillhöra främlingslegionen och blifva troligen skjutna, ehuru de neka för att deras afsigt varit att desertera. En engelsk soldat af 93:dje regimentet hade äfvenledes deserterat, men blef skjuten af de ryska förposterna. Den 13 Jan. I natt har vinden vändt sig och det har åter börjat töa. Ryssarne, hvilka hela dagen igenom haft mycket att syssla med i staden, upptände vid nattens inbrott en mängd eldar på Tschernajahöjderna, hvilket tog sig högst —— —