Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1855, sida 1

tion, hvari det försatts genom omständigheter nas makt. Traktaten mellan Sardinien och Vestmakterna undertecknades först den 26 Januari. Innan någon ratifikation deraf kom ifråga, ville Sardinska regeringen, såsom rätt och tillpassade för de nuvarande förhållandena. Newbörligt var, först inhemta kamrarnes bifall till densamma. Detta bisall har, såsom vi sett, erhållits, hvadan i denna stund en utvexling af ratisikationerna å denna traktat troligen redan egt rum. Dess text har nu varit synlig i franska tidningarne, men innehåller intet annat än hvad som redan är kändt. För bättre minnes skull torde likväl böra upprepas, att Sardinien åtager sig att uppställa en armåkorps på 15,000 man af alla vapen, hvil ken deltager i kriget och hålles vid denna styrka så länge kriget varar. Sardinska regeringen underhåller sjelf dessa trupper, hvilkas transport till krigstheatern dock gratis besörjes af engelska regeringen. Den enda förmån, som Sardinien betingar sig, består deri att engelska regeringen skall till krigskostnadernas bestridande skassa det ett lån på bestämda billiga vilkor af 1 million pund sterling, hvaraf den förskotterar Sardinien hälften såsnart som engelska parlamentet dertill gifvit sitt samtycke, och andra hälften 6 månader derefter. Dessutom förbinder sig engelska regeringen att af parlamentet söka utverka bemyndigande att, om kriget icke är slut efter 12 månaders förlopp, åter förskjuta konungen af Sardinien en summa af 1 million pund sterling. Tillika bör nämnas, att Frankrike och England garantera sardinska rikets integritet, och lofva att försvara det mot hvarje anfall under nuvarande kriget. Den nya engelska ministeren består på ett par undantag när af samma medlemmar som den afgångna. Aberdeen, Newcastle och John Russel saknas i den nya. Den förstnämnde måste afgå såsom chef för den styrelse, hvilken parlamentet gifvit ett misstroendevotum. Man har alltså velat blifva utaf med honom, emedan hans politik, såsom alltför fredlig, icke castle har gjorts till syndabock för den:allmänna oviljan öfver de lidanden, för hvilka armn på Krim varit utsatt. Till dessa lidanden synes likväl Newcastle verkligen vara vida mindre skuld än de i England sekelgamla missbruken inom militärförvaltningen och dess i allmänhet för vår tid olämpliga militärorganisation. Russel har utestängt sig sjelf genom sitt öfverilade steg att lemna sina kamrater i sticket, då de hotades med redogörelse för deras sätt att föra kriget. Denna hans förplumpning har mot honom framkallat en ovilja, som åtminstone för en tid torde göra honom omöjlig. De nye medlemmarne i kabinettet äro lorderna Panmure (Fox Maule) och Granville. Panmure har i stället för Newcastle blifvit krigsminister, och Granville i stället för John Russel president i hemliga rådet. Inrikesportföljen, som Palmerston lemnat då han öfvertagit chefskapet i den nya styrelsen, har öfvertagits af förre krigssekreteraren Sidney Herbert. Få nu se, om krigssekreteraresysslan indrages. Anförde förändringar äro de enda som timat, och består ministeren för öfrigt af samma personal som förut. i — ——— n— 1. a