lär icke bestridas att Götheborgs samhälle i flere yttre hänseenden har företrädet framför många andra, och att exempel svårligen kunna uppgifvas då man här i någon verkligt ömmande angelägenhet förgäfves anropat det allmänna eller enskilda medlidandet; och likväl är det en sanning att en mängd barn uppvexa utan nödig undervisning, att föräldravården om dem som undervisas, ofta icke ens sträcker sig till anskaffandet af nödig skobeklädnad om vintren, om också endast af trä; att 17 a 18 års gamla arbetare finnas som säga sig aldrig ha öfvervarit en gudstjenst, att ett och annat nattvardsbarn under sjelfva sin beredelsetid ertappas i smutsiga och grofva brott m. m., alltsamman bedröfliga bevis att ännu mycket återstår att göra för befrämjandet aföm och sedlig modersvård och hvad dermed eger gemenskap. Det torde benaget tillgifvas Revisorerne att de genom upprepandet af dessa visserligen äfven å andra orter icke sällan varseblifna förhållanden söka erindra både sig och andra om de skyldigheter som åligga oss äfven i detta hänseende emot vanlottade medmenniskor. Revisorerne önska och hoppas att erkänslan för dem som i denna stad varit de första att åtaga sig denna angelägenhet, och att den nu på erfarenhet grundade öfvertygelsen om denna verksamhets gagn måtte leda till en ökad välvilja för sjelfva företaget. Det har hittills af de flesta icke fordrat ovanligt stora uppoffringar: så mycket mindre behöfver man tvifla att hvad som erfordras, skall med full beredvillighet erbjudas. Götheborg den 12 Februari 1855. Joh. Henr. Thomander. James Dickson j:r. —