Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1855, sida 2

——c——— NN Kapten Doubledick, nu en stark vacker kan i sin fulla mannakraft, bredare öfver bröstet och skuldrorna än någonsin tillförene, sände ett förbindligt svar och följde sjelf efter. I det han efter tre års fred genomreste detta vidsträckta land, välsignade han de bättre tider, hvilka nu uppgått öfver verlden. Saden stod i sin gyllene prakt, men icke vattnad med blod; den stod hopbunden i kärfvar till föda och låg icke trampad under fötterna af menniskor i dödlig fejd. Röken uppsteg från de fredliga hardarne och icke ur flammande ruiner. Vagnarna voro fyllda med jordens herrliga frukter, och icke med sårade och döde. För honom, som så ofta sett den fasansfulla motsatsen, var allt detta en i sanning herrlig anblick, som försatte honom i en mild sinnesstämnig, då han en vacker afton ankom till det gamla slottet i grannskapet af Aix. Det var ett stort slott af det äkta gamla spökaktiga slaget, med runda torn, spetsiga skorstenar, ett högt blytak och flera fönster än Aladins palats. Jalousiefönstren voro alla öppnade efter dagens hetta, och här och der sågos väggar och gångar innanför. (Forts.)