Ågående rigtningen af hufrudjernbanan genom Westergäthland. Red:n har rörande ofvanskrefne ämne emottagit en insänd uppsats, utgörande ett genmäle till de åsigter i samma fråga, som blifvit uttalade af kommers-rådet Santesson, och hvilka varit i Hand.-Tidningen intagna. Vår sednare insändare begynner med att redogöra för kommers-rådet Santessons ställning vis å vis de personer, som intressera sig för jernvägens ledning genom Skara och särskilt hans uppträdande vid sammanträdet i Skara den 16 sistl. Jan., hvarjemte Ins:n meddelar slutet af herr kom.-rådets yttrande, hvilket ej varit i H.T. synligt. Då Red:n tror, att man lämpligast kan och bör behandla denna fråga utan onödig inblandning af personliga förhållanden, så hafva vi tagit oss friheten helt och hållet utesluta denna del af Ins:ns uppsats. Deremot meddela vi med nöje Ins:ns åsigter i sjelfva saken, hvilka äro följande: Vid uppgörandet af beräkningarne hvilkendera af de tre föreslagna banorna skall medföra största allmånna nyttan för riket och lånet torde man ej böra lemna helt och hållet utan afseende den grundsats, som blifvit uttalad i Kongl. Maj:ts skrifvelse af den 31 Mars 1853, hvarmedelst ett statsanslag af 4000 rdr bko beviljats den kommittå, som uppspirat ur sammanträdet i Skara i Augusti månad 1852 (af en Ins:e i Aftonbladet träffande kalladt ,Colloquium familiare), för att användas till bestridande af halfva kostnaden för Mariestadsbanans undersökning, den grundsats nemligen, att banan, derest ej betydande svårigheter mötte, företrädesvis borde dragas ifrån Svartå bruk i Nerike öster om sjön Skagern och sedermera vester om berget Billingen, allt i så rak stråckning för vågens fortsättning åt Götheborg som omständigheterna medgåfve. Dessa K. Maj:ts ord innehålla en grundsats, hvars sanning ej torde kunna bestridas, då det, såsom här är fallet, är fråga om att sammanbinda tvenne vigtiga punkter, Stockholm och Götheborg, förmedelst en hufvudbana. Främmande länders erfarenhet har slerestädes bekräftat denna sanning, så att, der man från början underkaant densamma, och dragit jernbanan i kroklinie, för att uppfånga flera för vigtiga ansedde orter, så har man sedermera blifvit betänkt på alt bygga nya, raka vägar mellan hufvudpunkterna. Det kan således antagas såsom en sjelfklar sats, att hufvudbanor böra gå genaste, d. å. rakaste vägen mellan sina ändpunkter, och att sammanbindningen af vigtigare sidopunkter med hufvudbanan bör ske g nom bibanor. Der man förbiser denna grundsats för ögonblickliga sidointressen, får man i en ej aflägsen framtid bittert ångra sig Nu hafva rikets ständer anslagit de fyra millionerna till utförande af en del utaf kufvudbanan mellan Stockholm och Götheborg. Den af Kongl. Maj:t uttalade grundsatsen äger sålunda här sin fullaste giltighet, och frågan blir då endast: hvilkendera af de föreslagna banorna har den rakaste stråckningen? Med svaret I härpå är äfven den ena eller den andra banans I företräde asgjordt, och detta blir då, såsom afven motståndarne ej kunna annat än medgifva: Skarabanan; genom baron De Geers undersök