Lektor Sondån gör ett undantag ifrån de öfriga fyra cmtedelarne. Han är en i högsta måtto redbar, dugig och sjelfständig representant. Skada blott att i hans föredrag ligger någonting släpande, hvilket ingalunda förminskas deraf att talen utföras i östgöthska mundarten, hvarigenom till en del det fördelaktiga intryck förfelas, som annars skulle väckas af det alltid sakrika, ofta gedigna innehållet. Skara stift har alltsedan den vördnadsvärde biskop Lundblads tid sändt utmärkta och frisinnade representanter: så äfven nu. En högt aktad ledamot af ståndet, kyrkoherden Hasselrolh, har under riksdagens lopp med döden osgått. Han har värdigt beklädt det rum hans fader, Marseljäsens öfversättare, länge innehade inom ståndet, och hyllat samma åsigter som denne; derjemte med vidgad synkrets i afseende på de kyrkliga angelägenheterna. Prosten Carlander är en af de gamla bepröfvade liberala af ädel halt. Prosten Linnarson har med värma uppträdt för att häfda lekmannaverksamhetens rätt inom kyrkan. Likasom dessa trenne af ståndets majoritet blifvit tillbakasatta, så har deremot den fjerde, prosten Wensjoe, eburu nykomling, blifvit framhållen och fått bekläda platser inom nästan alla utskott. Han synes således vara utsedd att blifva en af de oumbärliga. Strengnäs stift har sändt en ganska duglig riksdagsman i doktor Gumeius, hvilken isynnerhet med stor utmärkelse yttrat sig i läroverksfrågan. Bland stiftets öfriga ombud märkes hofpredikanten Lagergren, fordom deltagande i riddarhusets debatter, numera allt djupare inträngd i konservatismens leder. Vorden ledamot af nordstjernan vid riksdagens slut. Westerås stift har sändt fem enfärgade ledamöter, bland hvilka isynnerhet dompr. Björling gjortisig känd såsom författare till det fam5sa judebetänkandet. Man beklagar att denne högt lärde och humane prelat hyllar så ensidigt prelatensiska åsigter. Prosten Tellbom. Filosofien och parlamentet täsla om lyckan att odelad ega lektor Tellbom: vi känne ej huruvida kyrkan vågat inlåta sig i samma ädla täflan. Om, som man påstår, hans metafysiska definitioner förekommit icke blott Westeråsgymnasisterna utan ock sjelfva Upsalaadjunkterna, då de för dessa uppdukats, något obegripliga, så är deremot hans position inom ståndet temligen begriplig. Hofpredikanten Tegn6r. Ett den goda och glada konservatismens barn och skötebarn. Fordom ståndets sekreterare, har ban likasom daguerrotypiskt utan kantigheter uppsupit konservatismens alla nyanser. Hofpredikanten Eurn. En af konservatismens redbarare medlemmar, utan ultraism. Efter riksdagen prydd med nordstjernan. Prosten Arosenius. Enkel, anspråkslös, till och med borgerlig, åtminstone i näringsfrågor. Bland Weriö stifts representanter framstår synnerligast prosten Almqvist, ehuru — eller måhända just dersore — tillbakaträngd af majoriteten. Lunds stift har sandt en ny ledamot i professor Bring, en af den klass, som af Thorild benamades terrible ortodoxer. Hans förslag i konventikelfrågan påminner om den beryktade indelningen i positiva och nesativa gärdesgårdar. Menniskoslägtet består af tvenDe flockar: prester och lekmän, det är uttydt, de som instoppa och de som instoppas. Förresten sörjer Gud och den preussiska pietismen. En äldre ledamot af ståndet bar om honom yttrat: Den der är någonting att lägga pa. Prosten Oviding har gjort sig namnkunnig genom sin reaktionära motion i läroverksfrågan, ett förslag, som i presteståndets protokoller helsas såsom snillrikt, men hvilket föröfrigt rönt det komplettaste nederlag. Lunds universitet har sändt en jemn, själfständig, skarpsinnig och talangfull representant i professor Agarah. Götheborgs stist har lemnat trenne goda representanter, af hvilka likväl ingen lyckats vinna ständsmajoritetens gunst. Domprosten Thomander. Hvilken missbushållning att vilja skrinlägga så mycket snille, älsklighet och humor inom bankoutskottet! Men till dessa gåfvor har beklagligtvis en mis-unsam få lagt ett förfärligt lyte: doktor Thomander är — vi bäfve att utsåga ordet — frisinnad! Ån värre: han misstänkes au hysa vissa skadliga villomeningar, såsom t. ex. att prester möjligen kunna vara icke prester, och lekmän deremot tillnöra det konuogsliga presterskapet. Huru oBringiskt! Battra dig, Thomander! ännu är tid; du är ju en af de evigt unga! Prosten Traneus, en gammal erfaren riksdagsman af moderata tänkesätt, har ehuru öfvervägande konser vatist dock blifvit nedhållen i Ekonomiutskottet, och ej af den högkonservativa regimen inom ståndet be funnits sullhaltig. Han yttrar sig med mera verve och aplomb än de flesta Högvördiga. Prosten Lindberg. En humorist, som ofta åstadkommer behöslig vadervexling inom det stationära lägret, och generar ofta de värda ståndsbröderna med dräpande argumenter. Kalmare stift har i prostarne Sandberg och Melen gifvit oss frisinnade män. Den förstnämade är en af ståndets äldste och redbaraste l damoter. Från Carlstads stist äter har man erhållit tvenne rent konservativa: Prostarne Malmstedt och Althar. Ibland Norrlänningarne utmärker sig i främsta rummet doktor Såwe, en doktrinär med ganska sjelfständig hållning. Prosten Runsten skulle såsom ironiker blifva mördande för konservatismen: han besitter nemligen en utomordentlig talang att drifva dess satser in absurdum. Hans vackra predikan med texten hämtad ur Riksrådet Ribbings bekanta ordspråk: Spö har sin merit, har väckt ett förtjent uppseende. Skada blott, att denne skriftställare ej lefde på den tid, som bortsopade inqvisition, tortyr m. m. Huru herrligt hade ej då t. ex. tortyrens aftonrodnad blifvit besjungen. Våra pålar och pliktpallar innenälla onekligen vida mindre poetiskt stoff, och synas vara föga att göra utaf. Men man gör så godt man kan, och herr Runsten bättre än någon annan kan. Likasom Sancho tör den genompryglade Don Quijote demonstrerade, hurusom orsaken till dennes värk och vedermöda var att söka i den jemnhet, hvarmed herdarnes kapprapp fallit på riddarens rygg utan att der lemna någon fläck tom, så visar ock lika allvarsamt vår författare huruledes — ——