— — — — — — ändringen af vistelseort utöfvat. beslöt hon att åter på ett års tid besöka dessa trakter. Hon reste derför med en trogen tjenare, som ofta burit hennes son på sina armar; vid årets slut skulle kapten Richard Doubledick sammanträ ffa med henne och ledsaga henne hem. Hon skref regelmässigt till sina barn — såsom hon nu kallade dem — och de till henne. Hon reste till trakten af Aix, der hon formerade intim bekantskap med en i denna del af Frankrike bosatt familj, och som bebod de ett den tillhörigt slott, nära invid den förpaktareboning hon hyrde. Det vänskapliga förhållandet började dermed, att hon ofta i vinbergen mötte ett täckt barn, en flicka med det mest känsliga hjerta, hvilken aldrig ledsnade att höra den ensamma engelska damens berättelse om sin son och om de grymma krigen. Familjen var lika vänlig som barnet, och slutligen blef bekantskapen så innerlig, att hon mottog dess inbjudning att tillbringa den sista månaden af sin vistelse i utlandet under dess tak. Allt detta skref hon tid efter annan hem, efterhand som det passerade, och slutligen medföljde en artig och egenhändig biljett från slottets egare, hvari denne, med anledning af hans förestående besök i trakten, utbad sig den äran att få se den namnkunnige herr kapten Richard Doubledick hos sig.