Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1855, sida 2

Richard Doubledick. (Af Charles Dickens.) (Forts. fr. N:o 35.) Långsamt arbetande sig igenom en lång tung dröm, hvari tid och rum framställde sig i en brokig förvirring, såg han en svag skymt af bataljonsläkaren, som han kände, och af andra ansigten, hvilka voro honom välbekanta från hans unga år — men ommast och vänligast ibland dem Mary Marshalls drag, med en pregel af omsorg och bekymmer, som förekom honom mera liknande verkligheten än något annat, han kunde skönja — och löjtnant Richard Doubledick vände tillbaka till lifvet, till det vackra lifvet en lugn höstafton vid solnedgången, till det behagliga lifvet i ett friskt, tyst rum med ett stort öppet fönster, en balkong utanför med prasslande blad, angenämt doftande blommor och längre borta den klara himlen, hvarifrån solen belyste hans ansigte samt ejöt sina gyllene strålar öfver hans läger. Det var så tyst och angenämt, att han trodde det han inträdt i en annan verld, och med Svag röst sade han: Taunton, är du hos mig 2