I Stockholms poliskammare förekomma understundom rätt kuriösa svaromål vid de derstädes anställda förhören. Efter en Stockholmstidning meddelas här ett par dylika godbitar: — Arbetskarlen Anders Samuel Qvarnström afhände sig en lördag lifvet medelst hängning. Påföljande måndag hölls ransakning i poliskammaren för att möjligen utröna orsakerna till Qvarnströms fattade beslut för sjelfmord. Det upplystes då att Qvarnström varit en anständig och arbetsam person, men mycket enfaldig och grubblande. Trenne manspersoner, hvilka haft bekantskap med Qvarnström, blefvo derföre såsom vittnen förhörde. Polism., till ena vittnet: Såg du Qvarnström sedan han bängt sig? Vittnet: Ja bevars... Han hängde så här (ställer sig på tå och sträcker på halsen). Polism.: Hvar hängde han? Vittnet: Han hängde på en krok. Polism.: Hur länge hängde han på den? Vittnet: Tills jag tog upp knifven och skar ner honom ... Det var just den här (tager upp ur västfickan en knif). Polism.: Visade han då inga tecken till lif? Vittnet: Nej bevars, han hade nog hängt sig rigtigt det slog inte fel, ty han var död som en gråsten . det är sanning, det. Polism.: Hur såg han ut vid tillfället? Viunet: Inte såg han glad ut, der han stod på tå och satte nästippen i vädret. Polism.: Vet du om han förut förtärt några starka drycker ? Ä Vittnet: Inte mer än för sex skilling förtärde han innan han hängde upp sig... Detta är allt hvad jag vet... Hvar han nu går och stöflar känner jag inte till... Ett nöt hvar han som hängde sig, det sa jag honom. Polism.: Qvarnströms lik får emellertid på öfligt sätt begrafvas. Vittnet: Det var väl det... ty då slipper han att ligga längre och skämmas för folk. F. d. sabriksarbetaren Carl Wilhelm Holm var häromdagen inkallad i poliskammaren, derföre att han sörmodades vara fader åt ett härstädes, af en ännu okänd qvinsperson, för några dagar sedan, framfödt oäkta barn. Polism: Holm lär vara fader åt ett barn, som nyligen blifvit framfödt? Holm: Ja de påstå det... men jag tror visst de ljuga. Polism.: Hvarföre tror ni det? Holm : Jo, se jag är. gammal gubbe snart, så, inte kan jag vara far till den der pilten. Polism.: Hvem är då barnets fader, om ej Holm är det? Holm: Ah, det finns ju så många andra skälmar. Polism.: Har Holm aldrig sammanträffat med barnets mor? Holm: Jo bevars, ... men hon har haft tjogtals andra. Polism.: Men bon har väl alltid föredragit Holm? Holm: Åhja, nog spetsade hon på mun och plirade med ögonen då hon fick se mig... och så Polism.: Hvar har ni haft edra möten ? Holm: Alltid utanför Norrtull. Polism.: Vid hvilken tid var det? Holm: Mest vid månsken, ty då sjöng jag alltid: ack Herre Gud hvad den månen hon lyser!.. och så gick jag till Norrtull. Polism.: Men hvilken tid af året menar jag? Holm: Jo, låt mig se... Gud vet om icke göken gol då. Polism.: Holm medger således att ban är barnets fader? Holm: Nej, jag tackar mjukast.,. men får hon ett barn återigen i nästa Maj, då är jag kanhända far åt let.