Article Image
kännedom om Thure Petterssons tillgörande, men sedermera vidgått att Thure förvarat tvenne påsar syllde med glas ibland bergen vid Lerje, hvilka han sagt sig vilja dölja, för att slippa att dermed gälda böter, som han skulle vara skyldig till polisen. På Göthes uppmaning, utviste Johansson stället, der ganska riktigt tvenne påsar anträffades med fyra dussin slipade vinglas, ett dussin och 11 st. likörglas samt 5 st. kallekoppar. Dessutom påträffades vid visitation i Johanssons bostad bland andra persedlar, som P:n der qvarlemnat, en blå klädesrock och en bindh Isduk, hvilka Thure P:n stulit från drängen L. P. Carlsson, i tjenst hos handl. Lamberg vid f. d. Gamle Port. Vid sedermera anställd undersökning hos enkan Helena Winberg på Vintorpet under Krogslätt i Fessbergs socken, der Thure P:n en tid haft sitt tillhåll, har det visat sig att han der begåfvat värdinnan med kaffe och socker samt en blårutig duk. Häraf återställdes duken, men det öfriga hade gumman användt för egen räkning. En stackars bonde hade fått släppa till dessa saker, som Thure P:n tillgripit på Fisktorget, äfvensom några vastar, hvilka han dels bortbytt och dels låtit ändra. Eburu Thure P:n inför Göthe erkänt dessa stölder och i öfrigt mot Thure förekommo slera bindande omständigheter, sörnekade han likval fräckt inför polisk. alltsammans, sägande sig ha ljugit på sig sjelf, dels för alt freda Johansson och dels i den förhoppning att kunna förtjena derpå, men att Johansson numera finge hjelpa sig sjelf så godt han förmådde. Den verklige Gustaf Jonsson Fries, eller hamninspektoren, har äfvenledes varit inkallad till förbör, då han uppgifvit, att han, som på våren 1850 hitkommit från Skånings härad i Skaraborgs län, väl känt Thure Pettersson, sedan båda varit anställda vid Blombacka, men att han icke gifvit honom något prestbevis eller skrifvit åt honom någon orlofssedel, hvaremot han misstänkt P:n att ha tagit från honom ett prestbetyg, så att Fries måst begära ett nytt, för flyttningen hit. Fries kunde likväl icke förneka, att han hår flera gånger träffat P:n, som då kallat sig Gustaf Jonsson. För vidare upplysningars inhemtande, anstår undersökningen, hvaremellertid Thure Pettersson förvaras i stadshäktet. I Måndags förevar i polisen undersökning om orsaken till den soteld, som natten till den 3 d:s uppkommit uti s. k. Baurska huset vid Torggatan, dertill husägaren N. IIultman, enkan Maria Berggren och skorstenssejaren i norra delen af staden, C. G. Lindstedt, efter kallelse, sig infunnit. Enkan Berggren förmälte att hon, som i 12 år bebodt den lägenhet uti gårdsbyggnaden, der elden uppstått, i sex års tid befattadt sig med rökning af fläsk och andra sofvelvaror, men icke förehaft något dylikt nattetid, hvadan hon icke kunde förklara huru sotelden uppkommit, enär hon d. 2 kl. half 10 på aftonen släckt elden i spiseln. Frampå natten hade hon vaknat vid eldens dån då hon skyndat ut i köket, öfverspolat spiseln med vatten, men allt förgäfves, ty elden var för stark. Under dessa släckningsförsök hade hon illa bränt sina händer. Sotning hade, på värdens tillsägelse, skett tvenne gånger i månaden. Hr Hultman sade sig ha egt huset i 14 år, under hvilken tid rökning städse förehafts i bemälte lägenhet, hvadan sotning äfven skett tvenne gånger i månaden, men detta oaktadt hade han förbjudit enkan Berggren att nattetid anställa rökning, visste likväl icke huru härmed förhöll sig, men hade hört några hyresgäster berätta att hon ifrågavarande natt haft eld på i spiseln. Skorstensfejaren Lindstedt hade aldrig sett någonting hänga i skorstenen, men väl hört omtalas att rökning der skedde, hvadan han fästat husägarens uppmärksamhet på nödvändigheten att sota tvenne gånger i månaden, som senast blifvit verkstäldt d. 5 och d. 20 Jan. Dagen efter sotelden hade Lindstedt nedtagit utur skorstenen 32 skinkor och en mängd korfrar, som voro alldeles sörbrända. Att rökning varit tillämnad och äf ven förehafts under natten ansåg han för gifvet, så mycket mer som han funnit en mängd härför passande brännämnen upplagda i spiseln, hvilka, då elden upptäcktes, befunnos utgöra en enda brinnande massa. Dessutom hade han af hyresgäster på stället inhemtat, alt eld förut på natten varit synlig i spiseln. För nämnde hyresgästers hörande, uppskjöts förhöret till nästa måndag.

10 februari 1855, sida 3

Thumbnail