Rättegangsoch Polissaker. För någon tid sedan blef förre nattväktaren Gustaf Jonsson anhållen på Fisktorget, der han tillgripit ett knyte med något kaffe och socker, hvilket tillgrepp han, inställd i polisen, erkände, dervid han äfven, på fråga, uppgaf sina lefnadsomständigheter, åberopande till stöd härför sitt från hemorten i Skaraborgs län medförda prestbevis, hvarmedelst han vunnit inträde såsom medlem af Gustavi Domkyrkoförsamling. På anhållan af chefen för spanande polisen, kommissarien Göthe, fick Jonsson afträda, hvarefter Göthe förmälte, att det kommit till hans kunskap att den tilltalades rätta namn vore Thure Pettersson, men icke Gustaf Jonsson, under hvilket senare han blifvit antagen vid härv. nattbevakningskår. Orsaken till att han begagnat origtigt namn vore den, att han i hemorten blifvit straffad för stöld. Tilläggande Göthe, att han med skäl misstänkte honom att på senare tiden ha begått åtskilliga stölder inom polisdistriktet. Pettersson, ånyo förekallad, uppmanades att sanningsenligt uppgifva sina förra förbållanden, enär det numera icke längre båtade honom att förtiga sådant, erkände då omsider att han hette Thure Pettersson, men icke Gustaf Jonsson eller rättare Gustaf Jonsson Fries, som det inlemnade prestbeviset utvisade, hvilket han fått af en person med detta namn, som för närvarande skulle vara inspektor uti en af hamnarne vid Smala vägen i Masthugget. Härmed hade tillgätt sålunda, att då båda 1850 varit anställde vid egendomen Blombacka hade Gustaf Jonsson Fries föreslagit Thure att begifva sig till Götheborg för att göra sin lycka, hvarpå denne genmält, att det icke vore värdt för honom att tänka på sådant, enär han tvenne gånger blifvit straffad för stöld; men Fries hade ansett detta icke utgöra något hinder, blott Thure kunde skrapa ibop bra pengar för att godtgöra Fries för besväret, så skulle han snart sörja för det öfriga. Sedan Fries blifvit förnöjd i detta hänseende, hade han gifvit Thure sitt kort förut uttagna prestbetyg och dessutom skrif vit åt honom en falsk orlofssedel, med hvilka bevis Yhure på våren 1850 begifvit sig hit, der han först erhållit en drängtjenst och sedermera fått anställning vid nattbevakningen, hvilken han lemnat för ungefär ett år sedan. Fries åter hade några dagar efter Thures afresa infunnit sig hos pastorn, af hvilken han begärt och erhållit nytt bevis, föregifvande sig ha förlorat det förra, hvarefter äfven denne lycksökare anländt bit, men, enligt öfverenskommelse de såta bröderne emellan, icke ingått vid samma församling som Thure, på det att icke bedrägeriet med de dubbla prestbevisen skulle upptäckas. Med anledning häraf har poliskammaren låtit infordra nämnde prestbetyg, som båda befunnits vara utfärdade af v. pastor C. G. Bergin i Vinköhl för Gustaf Jonsson Fries, det ena dateradt den 5 April 1850 och inlemnadt till Gustavi församling af den föregifne Gustaf Jonsson Fries eller Thure Pettersson, samt det andra af den 8, samma månad och år, ingifvet till Christine församling af den verklige Gustaf Jonsson Fries, eller hamninspektoren. Efter sorgfälliga efterspaningar har det sedermera yckats kommissarie Göthe att få ljus i saken, hvaraf man funnit att den falske Gustaf Jonsson Fries är en riktig stortjuf, som bast sin hand med i hvarjehanda, bvarom man icke haft någon aning. Sedan Göthe förnummit att Thure P:n någon tid uppenållit sig i trakten af Lerje hos backstugusittaren Anreas Johansson, har detta gifvit anledning till den misstanka att P:n föröfvat den stöld, som den 11 sist. Jan. anmäldes i polisen af hemmansegaren Anders Anlersson från Erska by och Erska socken i Bjerke häad, som uppgifvit, att han Onsdagen förut på aftonen Lerjersdal blifvit frånstulen en tunna innehållande porsin och glas, hvilken han emottagit af hrr Kobbs Sörer, för att befordras till löjtnant Löwenhjelm i Lidköping. Tillsölje häraf har Göthe infunnit sig hos Jonansson, som på fråga, väl till en början förnekat all