Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1855, sida 1

Knappast hade drottningen och Radziejowsky hunnit öfver tröskeln till kabinettet, innan Sebastian kröp fram srån sitt gömställe, med ett ansigte af triumserande förnöjelse, och sade: — Förträslligt! Äfven deua skall förhjelpa mig i mina planer. Jag kunde icke önska det bättre! — Och i ögonblicket fattade han ett pappersblad, nedskref några rader, sammanvck det och ilade bort, mumlande mellan tänderna: Nej, denna skymf skall icke drabba konungadottren, min blifvande brud! allt på kortare tid än läsaren behöft för att följa berättelsen derom. Emellertid hade drottningen icke förr återvisat sig i sällskapet, innan en page på en silfverbricka räckte henne en biljett, på hvars utanskrift stod tecknad en anhållan att den ögonblickligt af hennes majestät måtte genomläsas. Kristina gick till ett bord, bröt och läste: Lägorna bedraga, eller ers majestäts tankar sysselsätta sig i detta ögonblick med den unga,lektrisen. Men edra planer synas icke gynnade af lyckans makter. Öfver: gil dem eller ni skall ångra er! Vid genomläsandet af dessa rader skiftade Kristina färg, och den strålande glädtigheten på hennes ansigte förbyttes till en mörk tanksullhet. — Det är icke möjligt, — sade hon vid sig sjelf, — att sådant skulle kunna tillskrifvas en blott W Här verka i sanning förundransvärda krafter, och vore jag icke Kristina, skulle jag kunna känna fruktan för denna flicka för det inflytande de öfva på hennes öde. Sedan hon några ögonblick öfverlemnat sig åt dessa betraktelser, såg hon sig omkring och varseblef på något afstånd Radziejowsky, åt hvilken hon gjorde min att närma sig. Å sin sida hade äfven han ett ganska eget intryck af Anna. Den påfallande likheten med hennes mor, som han vid hennes lörsta åsyn bemärkt, hade hos honom uppväckt en följd af min: nen och känslor, hvilka, ehuru af ganska blandad beskaffenhet, likväl för den unga qvinna som så lifligt påminde om bilden al den, som en gång utgjort föremålet för hans mest passionerade känslor, uppkallat ett visst slags intresse. Den tankan att Anna skulle kunna vara det barn som undsluppit hans hämd, hade verkligen framställt sig för hans tankar och i början väckt hans motvilja för drottningens förslag; men krypande för konunganåd och smickrad af hennes förtroende hade han lätt besegrat sina Iskrupler, och tänkte blott på den belöning han för det hemliga uppdraget kunde ha att påräkna. — Min plan har stött på hinder och vi måste öfvergifva den — tillhviskade honom Kristina.