Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 33.) — ömtåliga menniska! sade drottningen skrattande. — Har jag icke invigt er så djupt i förtroendet, som ni kan begåra för den rol ni skall spela? Men för att icke lemna er någon anledning öfrig till jemförelser som kunna väcka er afund, vill jag ingenting dölja af hvad som hör till planen. Ni har troligen bemärkt den blåa sammetsgardinen på ena väggen i kabinettet? Skulle man icke kunna tro att den dolde ett tabernakel? Nå väll Tron gör allting heligt och hvarför må man icke inbilla sig detta? Emellertid är den för tillfället uppsatt för att dölja en tom niche, hvari en staty af min fader, som jag låtit beställa i Rom, skall få sin plats, och hvartill fotställningen redan är uppsatt. I väggen, straxt invid denna niche har jag låtit slå upp en liten dörr till en lönntrappa, som leder ner till de rum min mor, enkedrottningen, bebor, då hon besöker mig, på det hon må ha en lätt tillgång att komma att nära sin evinnerliga sorg med betraktandet af den store konungers drag. Nu går den klocksträng som ni ser här i taket, och hvilken kommunicerar med en annan i en af småsalongerna, under taklisten öfver i kabinettet, och har sitt band just bredvid nichen och under gardinen. Nu har jag en invigd vaktare gömd bakom denna, som i det afgörande ögonblicket medelst en sakta rörelse dervid, ger den signal, som på en gång kan bemärkas här och i den omtalande salongen, der Bourdelot uppehåller sig, och hvarifrån han går att gifva er det öfverenskomna tecknet. Ar ni nöjd nu? — Jag kan endast betyga ers majestät min beundran öfver den lätthet hvarmed dess snille vet att använda alla medel och kombinera dem för dess syften. — Ni är blidkad, afundsjuka menniska! Och skall icke Bourdelot i sin ordning tro er vara gynnad af foreträdet? Men jag har icke tid att banna er längre. Vi måste återvända för att ej gifva misstankar rnm. Låt staken stå der på bordet och följ mig.