Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1855, sida 2

sörande samt ser, huru det nu står till med dig. Jag hoppas att jag snart blir träffad af en kula, hr kapten, svarade menige Doubledick, så blir både regementet och verlden mig qvitt. Bordsbenen blefvo alltmera böjda. Doubledick såg uppåt för att bättre klarera sin syn, men nu möttes hans blick af de ögon, som utöfvade ett så stort inflytande på honom. Han höll handen för ögonen och hans stralfftröja blef honom så trång öfver bröstet, att den höll på att sprängas. Det är mig kärare att se dig sådan, Doubledick sade den unge kaptenen, än om jag såge 5000 guineer afräknade här på bordet, som en gåfva till min goda moder. Har du en moder? Jag tackar Gud, att hon är död, sir! Men i fall ditt rykte, svarade kaptenen, genljöd från mun till mun genom hela regementet, genom hela armåeen, genom hela landet, du skulle då hafva önskat att hon lefvat, för att med stolthet och glädje kunna säga: Han är min son!! eSkona mig, sir, sade Doubledick. Hon skulle aldrig hafva hört något godt om mig, hon skulle aldrig med stolthet och glädje hafva kunnat kalla mig sin son. Kärlek och