KOILPÅIIICLIIAD 1101101101Y9dalI0o0C, UU IIYUIRCT upp träde, äfvensom den sedermera hållna ransakningen, Blekingsposten meddelar följande: aI utfärdad marche-route hade Konungens Besallningshafvande beordrat t. s. Kronofogden Thorn, att, för hemforslingen af 251 man utaf S. Möre Båtsmanskompani, inställa kronoskjuts, bestående af 140 hästar med åkdon, att möta vid Matrosoch Båtsmanskassernen, samt derjemte föreskrifvit att vederbörande Kronolänsman skulle marschen åtfölja. En timme före den bestämda tiden för afmarschen skickade befälbafvaren för kommenderingen, hr kapten-löjtnanten Du Rietz, underrättelse till hr t. f. lands-kamrern Hammar att truppens afmarsch hindrades deraf, att de skjutsskyldige, hvilka med deras hästar och åkdon samlats å stortorget, vägrade att inställa skjutsen vid nämde kassern, för att afhemta båtsmännens saker. T. f. lands-kamrern inställde sig då å torget och efterfrågade den kronobetjening, som för tillfället hade tillsyn öfver skjutsen men någon kronolänsman fanns der icke, utan hade länsman Blomström skriftligen beordrat fjerdingsmännen Gustaf Pettersson från Säby, Olaus Larsson från Winberga, Olof Håkansson i Räfsmala och Sven Larsson i Flymen att uppbuda ifrågavarande kronoskjuts, med förständigande för de skjutsskyldige att samlas å stadens stortorg. Lands-kamrern tillsade då fjerdingsmännen och närvarande skjutsare att skyndsamt efterkomma kommenderingsbefälhafvarens begäran om skjutsens inställande vid kasernen; men fjerdingsmännen, som förde de skjutsandes talan, förklarade att de icke hörsammade andra föreskrifter än kronolänsmannens, samt att de skjutsande hvarken voro skyldige eller borde låta förmå sig att hemta båtsmän nen på annat ställe än det vanliga, eller torget. Konungens Besallningshafvande utfärdade då skriftlig befallning till kronofjerdingsmännen att genast inställa skjutsen vid den ifrågavarande kasernen, vid påföljd för dem af ansvar, jemte ersättning för genom dröjsmålet möjligen inträffande skada, hvilken befallning upplästes för de tredskande; men desse förklarade sammanstämmande att föreskrifterna ej borde hörsammas och inga nya lagar skrifvas för dagen. T. f. lands-kamrern erinrade då om det ansvar, för hvilket de blottställde sig, som visade ohörsamhet mot Konungens Befallningshafvandes bud och befallningar; men fjerdingsmännen visade till svar härå en öfvermodig belåtenhet öfver de skjutsskyldiges tredska. Efter en kort stunds förlopp tillstädeskom hr landshöfdingen personligen och förnyade sin befallning till fjerdingsmän och skjutsare att inställa skjutsen på föreskrifvit ställe; men befallningen uttalades för döfva öron och säges i den derom afgifna officiella skrifvelsen denna vanvördnad tydligen hafva sin grund deri, att en stor del af de skjutsande ymnigt på morgonen förtärt bränvin. Fjerdingsmännen gjorde ock sitt till och tredskades fortfarande att uppmana till hörsamhet. De till och med beskyllas för att i hemlighet hafva uppehållit de skjutsskyldiges svalnade mod, hvarförutan de sade sig ej hafva erhållit andra föreskrifter i afseende på marschen, än kronolänsman Blomströms förutnämnde skriftliga order. Allt nog: de skjutsskyldige höllo i sig, så att kommenderingsbefälhafvaren slutligen måste befalla båtsmännen att till vagnarne å torget uppbära sina effekter. Så slutades förspelet; efterspelet blef något obehagligt för hjeltarne. Vid hållet Landskansli-förhör förklarade Kronolänsman Blomström att skjutsen för större marscher, enligt befälets önskan, under loppet af många år plägat inställas å stadens torg, der ordnandet af vagnar och hästar, i anseende till det vidsträcktare utrymmet, lättast ombesörjes, samt att båtsmännen likaledes voro vane att sig der infinna och medföra sina saker, hvadan Blomström, ehuru han derigenom afvikit från erhållna order, anbefallt fjerdingsmännen att vid nu omförmälda tillfället, likasom tillförene å torget inställa den af dem hvardera uppbudade skjuts, och sades kommenderings-besälhafvaren hafva för egen räkning begagnat fyra af de uppbudade hästarne. Vidkommande underlåtenheten att sig personligen inställa, uppgaf Blomström att han samma dag varit t. f. kronofogden Thorn söljaktig på en tjenstresa, för anställande af undersökning angående oloflig bränvinstillverkning, samt att han destoheldre ansett sig böra företrädesvis hörsamma sistberörde order, som han varit öfvertygad att de tjenstgörande fjerdingsmännen, äfven i bans frånvaro, skulle ombesörja skjutsens ordnande och marschens behöriga afgång, helst någon olägenhet i dessa afseenden förut icke inträffat genom länsmännens uteblifvande, hvilket äfven aft. s. kronofogden Thorn bestyrktes. Härefter uppgåfvo: Sven Larsson från Flymen af Angerums socken, att de skjutsskyldige från hans hemort varit villige efterkomma besallningen att med hästar och åkdon köra från torget till kasernen, hvilket äfven af t. s. landskamrern vitsordades, men att flertalet af de skjutsande, som varit från Ramdala socken, sökt att förhindra sådant genom hotelse med stryk; — Olaus Larsson från Winberga, att han från början visserligen var öfvertygad att de skjutsskyldige ej voro pligtige att vid kasernen afhemta båtsmännen och äfven inför t. f. landskamreru vägrat sådant, men slutligen likväl sökt medverka till åtlydnad af befallningen, genom framställd fråga, om någon ville köra ner till kasernen, men att ingen velat derpå ingå, med undantag af Carl Oscar Svensson från Öljersjö och Alexander Svenssons från Thorstäfva dräng, hvilkas hästar och åkdon kommenderings-besälhafvaren för egen del begagnade; — . Ola Håkansson från Räfsmåla, att han tåfängt sökt förmå de skjutsande att efterkomma orderna; — Gustaf Pettersson från Säby lika med Ola Håkansson; — Håkan Andersson och hans ombud Anders Nilsson från Fabbemåla, den förre att han den uppgifna dagen af sjukdom hindrades från inställelse, i följd hvaraf han ej hade något att upplysa och den sednare, att han ej ville hörsamma befallningen då ingen annan gjorde det. I följd af hvad sålunda förekommit, afkunnades det utslag: att kronolänsmannen Blomström skall plikta en månads lön med sexton rdr 32 sk. bko. för det han dels underlåtit foga anstalt om skjutsens inställande på bestämd plats och dels försummat att sig sjelf infinna eller till pröfning anmäla det af honom uppgifna förmenta förfall; att krono-fjerdingsmännen Gustaf Pettersson från Säby och Olaus Larsson från Winberga, för underlåtenbet att inställa skjutsen vid kasernen, samt visad tredska såsom sjelfve skjutsande, hvardera skola böta 16 rdr 32 sk. bko, samt att Ola Håkansson från Räfsmåla för enahanda försummelse, fast i mindre grad, skall böta 8 rdr 16 sk. bko. Sven Larsson i Flymen frikändes. I öfrigt dömdes några skjutskyldige till böter.