111110111110 CC, MV 1—4 11TMdMU dl III. adjur äro sällsynta; harar och orrar allmänna. Ckerhons skulle ock vara allmänna, om de ej togos på förbuden tid och årligen i mängd öfversändes till Danmark. Dessutom omnämnas kramssogel, vildgäss, hägrar, storkar, svanor, ejdern, sparfvar, örnar, hökar, vesslor, mullvadar, räfvar och falkar. Om dessa sistnämnda anföres att de årligen fångas till stort antal af hitsända jägare från Tyskland och Danmark, hvarjemte han slutligen tillägger att de blåaktige falkarna skola vara de förnämsta. Hvad angår insjöfisket yttrar han, att allmogen undrar öfver att fiskarna aftaga. Detta är ej att undra öfver, tillägger han, då man fiskar när som helst med finmaskiga vadar. — Lagen bjuder att foglarna skola vara fredade under sin lek: hvarföre icke fiskarna älvenså? Fiskslagen uti insjöarna äro: Brax, abbor, mört, sutare, hårdnackor och foreller. Nejonögon äro allmänna i floderna, men användas icke. Rudor finnas i dammar vid säterierna, men karp endast undantagsvis. Sedan han omständligt beskrifvit perlfiskerierna med hvad dertilk hörer, ända från Carl XI tid, finner man, att sådana idkats uti Laga, Alslöfs, Bonnarpe, Weinge, Renneslöfs, Edenberga, Skiedala, Mostorps och Qvibille åar, samt uti Nissa-ström, emellan Ry ocb Weka och uti Rålstorpa-bäck, Hasslöfs socken. Coluber chersea och Gordius aquaticus nämnas äfven, som förekommande inom orten. Till saltsjöfiskeriernas desto bättre idkande blefvo alla rote-båtsmän, år 1735, flyttade till åt dem anvisade platser vid stranden. Rotehållarna måste upprätta hus åt dem; kronan bestod ansenliga medel till båtars och fiskredskaps anskaffande, men allt utan verkan; och vid 1739 års riksdag upphäfdes detta, tillfölje af folkets inlemnade besvär. — Hyttorna äro förstörda; redskapen förderfvade. Fiskredskapen äro: Ryssior, not och garn af hampa, färgade med albark. Rep af svinhår anses bäst vid fiskerier. Uti saltsjön hemtas torsk, tunga, flundra, hvarf, laxöring, hvitling, sill och krabbor. Såsom exempel på huru inbringande laxfisket varit, anföres, det man, under goda år, gifvit kronan ända till 3,000 laxar i ränta. Nu, tillägger ban, har det mycket aftagit, och förnämsta orsaken härtill torde vara att söka deruti, att de oförsynt oroas i deras lek, att man tager allt som tagas kan och på intet vis skonar ej ens det späda ynglet. 1763 (sid. 113), nämner D:r Montin att Fasciola intestinalis är allmän i Halland, och i handl. för år 1767, sid. 245, beskrifver och afbildar Pehr Osbeck, kyrkoherde i Hasslöf, Lerblekingen (Gad. Pollachius), fångad emellan Laholm och Halmstad; samt 1771, (sid. 152), en fisk som på orten kallas Rua, hvilken skall komma nära eller vara sarfven och förekomma i en å, som flyter genom Wåxtorps och Renneslöss socknar. 1774 har G. Marin lemnat åtskilliga anmärkningar om laxfisket i Halland, och 1779 beskrifver och afbildar L. Montin en fisk, under namnet Lophius barbatus, som fångats utanför Warberg och hvilken skulle skilja sig från den vanliga Merulken. 1785, (sid. 115) beskrifver och asbildar 4. J. Retzius en Orthagoriscus mola, fångad vid Landskrona; men nämner derjemte, att, vid den tiden, ett expl., af denna vid våra kuster ytterst sällsynta fisk, fanns hos apothekaren Bergius i Uddevalla, samt att ett dylikt erhölls vid Halmstad och kom till Montin, som aftecknade detsamma, men var så skadadt att det ej kunde tillvaratagas. 1786, (sid. 64) beskrifver och afbildar B. A. Euphrasen, Gobius Ruuthensparri och Cottus bubalis, såsom dittills helt och hållet obekanta fiskar. Under sitt vistande i Bohusläns skärgård, vid trangrums-undersökningen år 1783, blef han i tillfälle att beskrifva dem i Alströmerska Museum. Samme författare beskrifver äfven, år 1794, sid. 223, en annan för Skandinaviens fauna ny fiskart, under namnet Gadus Lubb (Ze G. brosme Mull.), hvilken han, år 1787, erhöll här i Götheborg. Vid förf. återkomst från St. Barthelemei erhöll han, år 1793, likaledes härstädes, från flera båtar åtskilliga fiskar af samma art, hvilka hade blifvit fångade vid Ny-Elfsborg; hvaraf man finner att arten åtminstone då var temligen allmän. Nu för tiden inkommer den så sällan till vår stad, att Ref. under loppet af 7 år ej kunnat erhålla mer än två exemplar. Uti handl. för år 1786, sid. 267, finnes af Modeer en monografi af polypslagtet Pennatula. Arterna phosphorea och mirabilis upptagas såsom funna i Bohuslän. Och 1790 har Å. J. Retzius anmärkt, att Pirålen ej är en mask utan en fisk. 1797 omtalar P. Osbeck (Hasslöf), att orten, i månaderna Okt., Nov. och Dec., år 1786, besöktes af en stor mängd Korsnäbbar. Foglen beskrifves och anförer förf. derjemte, att åtskilliva Sum oka Danaaniar (FA nhne gefAÅ