Den 16 Juli finna vi honom i Marstrand, hvarest han, såsom han uttrycker sig, bragtes i största förvåning öfver den rikedom af omvexlande djursormer, hvilka hafvet der hade att bjuda på. Ja, denna hans förvåning var så stor, då han vid strandbrädden skådade ned på de oräkneliga varelser, hvilka rörde sig i hafsvattnet, att han tycktes befinna sig i ett nytt Sverige. Om man dertill nämner, att innevånarne i staden uppbjödo alla sina krafter för att förse honom med hvad de funno intressantast, se vi Linne alldeles öfverhopad med göromål, vid beskrifvande af det myckna, äfven för honom obekanta. Men vi finna ock, att han, under sitt korta vistande i denna ort, endast medhann beskrifva det i vårt tycke allmännaste, så att med undantag af några fiskarter, hans iakttagelser inskränkte sig till några få af de större formerna bland de lägre djurarter, hvilka förekomma utmed sjelfva stranden. Af sådana må nämnas: Litorina litorea, Buccinum undatum, Mytilus edulis, Balanus sulcatus, Serpula triquetra et spirorbis, Anomia ephippium, Chondra canthue trigla, Asteracanthion rubens, Cyanea capillasa, Medusa aurila, Cancer pagurus, Carcinus manas, IIomarus vulgaris, samt af fiskar: Acanthias vulgaris, Raja clarata, Trachinus draco, Gadus merlangus, morhua, pollachius minutus, samt en å två arter till af torskslägtet, Rkombus vulgaris, (Nilsson har just i dessa dagar i bref gjort mig uppmärksam på att det nu brukliga artnamnet för sistnämnda fisk bör bortkastas för levis, således just det, under hvilket Linne beskref denna art, under sitt vistande i Marstrand), Platessa vulgaris, Solea vulgaris, Labrus rupestris, Zoarces viviparus samtden ytterst sällsynta, af Ref. ännu icke anträffade Trigla hirundo. Af foglar nämnes Lestris parasita, således den som förekommer der under namnet Elof, eller Srarllasse. Linn6 åsåg och beskref denne kosackens, såsom Linn( benämner fogeln, anfall på måsar, då Elof under flygten stal det byte, sådana redan nedsväljt, och hvilket, som man känner, måsen slutligen tvingas uppkasta. Allt detta med mycket annat medhann Linne, under sitt knappast mer än dygnslånga vistande i Marstrand, och tog derisrån vägen öfver Tjörn till Oroust. Under sitt ej längre uppehåll på dessa öar observerades och beskrefvos Mya arenaria, Ärenicola marina samt ett par små krustac6-arter, hörande till slägtet Idothea,, äfvensom en Nereis. Att vanliga sälen (Ph. vitulina), Hummer och Cardium edule antecknades, likasom att hummertinan blef beskrifven, samt att han slutligen egnade en om än kort artikel åt fiske med nät, krok och långref; att med förstnämnda isynnerhet erhölls flundror; torsk med krok, och bottenfiskar, t. ex. Råckor, med långref, det hade jag väl knappt behöft nämna. Vinden blef nu ogynsam, så att vår resande ej som var ämnadt, längre kunde utsträcka sin färd åt norra skärgården, utan sattes kurs på Uddevalla, dit han anlände den 18 Juli, och hvarest isynnerhet de der belägna, högt öfver hafsytan liggande snäckbackarna blefvo föremål för hans undersökningar. Att de i dem förekommande fossila djurlemningar i hög grad intresserat honom, synes deraf, att han både beskrifvit och låtit afteckna alla de arter som funnos. Dessa äro: Litorina litorea, Fusus despectus, Pectn islandicus, Mytilus edulis, Trophon corneus Murex) L., syst. nat., ed. Xll, pag. 1224 — Fusus costatus IIisinger, Leth. Suec, pag. 43, Cardium edule, Mya truncata och Saxicava rugosa, samt Balanus Uddevallensis —tintinnabulum Hising., et aulcatus Ilising. I narheten af samma stad antecknades vanliga Paddan (Buso vulgaris), och hörde han der berättas ett eget sätt att fånga lax, hvilket tillgick på så vis, att ett invid strömmen beläget berg hvitmenades, och då laxen närmade sig detta, i förmodan att det var en skummande fors, blef fisken lätt fångad med not. Derifrån tog Linn vägen öfver Trollhättan, åt Hunneberg, och anländ till Wenersborg, antecknades der som anmärkningsvärdt, att landshöfdingen, generalmajor Roos, egde en två års gammal tam elg, äfvensom att lodjuret förekom inom länet. Färden gick nu åt Dalsland, hvarest, i sjön Ånimmen, erhöllos och beskrefvos tvenne fiskarter, af hvilka den ene på stället kallades Vimma, den andre Siklöja (Coregonus vimma et albula). Den förre af dessa är än i dag särdeles anmärkningsvärd derföre, att den hittills, mig veterligen, ej är funnen på något annat ställe i vårt land, än i nämnde sjö, ja, troligen ej annorstädes på hela jorden, hvilket tycks tala för att den endast är en lokal-form af någon annan Sik art. Denna förmodan vågar jag i förbigående nämna, ehuruväl jag ännu icke varit i tillfälle att göra bekantskap med denne fisk, utan genom de beskrifningar, som äro att tillgå. . Sedan Linne slutligen i Åmål antecknat några af Wenerns fiskarter, s. s. på stället kallade Vimmor. Guppor (C. alhula). Stensugare