kant; men det fällda virkets ägare, har åt. Gymnasiets naturhistoriska samlingar losvat. om möjligt, en hel tvärskifva af husvudstammen, på hvilken skifva årsrin :arna torde kunna räknas, och hvilken alltså blir ej blott ett minne af, utan ock en dop attest för det vördnadsvärda jätteträdet. Tidningen tillägger: Det torde ej vara olägligt att här i, korthet namna Go tlands nu qvarstående största träd, hvilka länge varit föremål för naturforskarens och den resandes uppmärksamhet: Horsne-Eken, i H. Prest-ang. 27 fot i omkrets. . Lunderhage-Eken, i Fler ringe, 21 fot d:o. Högbro Eken; i Roma, 17 f. 4 t. på smalaste stället d:o Ava-Eken, på Fårö, 16 f. 8 t., d:o. Ar 1741 då den store natursorskaren Carl von Livnc måtte detta träd, var dess omkrets 14 fot, dess höjd 74 fot och kronans tvärlinie 88 fot. Årrgu-hauTallen äfvenledes på Fårö, 10 f. 8 t., d:o. LannsaAsken, likaledes på Fårö, bekant sjömärke, 10 fot. d:o. Bland de många Walnot-träden i Wisby är det i Agrellska trädgården stående numera det största. Dess stam är 12 fot i omkrets. En VIioI feån Cremona för 3 fe. En ung man, torftigt klädd, inträdde i boden hos en handlande vid Palais Royal, visade en viol, och yttrade: Min herre, jag är musikalisk artist och har nyss upp stigit ifrån en svår sjukdom, som tömt min börs, min enda svarta klädniog är på Montde-PiCie; det är nu balernas och konserternas tid, jag beder er låna mig 10 fr. för att inlösa mina kläder, jag lemnar er i pant en af mina violer, ett förträffligt instrument; med ert bistånd iklädd svart frack, skall jag snart förtjena på konserter och kunna återbetala min skuld. Köpmanpen lånade honom 10 fr. mera för hans, än violens fördelaktiga utseende. Två dagar derefter kom en med ordnar prydd herre in i boden, köpte några saker af obetydligt värde och skulle just gå igen, då han oförmodadt fick se violen, tager den i hand, undersöker den, och i förtjusning utropar: Det är en Cremonesare! måhända en Stradivarius! Han erbjuder 200 fr.: men köpmannen sägser sig ej vara egaren. Den ordensprydde herrn lemnar 50 fr., sör att förmå köpmannen öfvertala ägaren att sälja mästerstycket. ÄÅgaren kom ock snart tillbaka och efter många böner lemnade han violen för 200 fr. åt köpmannen, som trodde sig hafva gjort en utmärkt affär. Men herrn med ordnarne kom ej igen och Cremonesaren blef af en sakkunnig värderad till 3 fr.