naturanlag till tjenst. Dessa den unge Fogelberg: första strafvanden. äro ett bevis ibland de många, hu ruledes snillet i förening med goda naturonlag öfver vinnande de yttre hindren, rödjer sig väzen tull sit föresatta mål. Snart blef dock fadrens verkstad yng lingens ande för tång, hvarsore han framställde der önskan att i hufvudstaden få begagna en med hans håg mera otverrusstammande dsdervi-ning. Deona önskan, som föga öfverensstämde med sadrens fram tidsplaner, mötte i början många betänkligheter, hvil ka duck omsider blefvv genom sonens enträgenhet öf. vervunne. Under allt detta hade ynglingen genom egna små tist. tar loörskallst six ar-eiiI.-t som soc en sådan resa var af nöden. Etter dessa förberedelser reste Fogelberg år 1802 till Stocknolm der han studerade bilthuggarekonsten under den gemaliske Sergel, som med tåtta kan anses som fosterfauer för denna konst i Sverige. Re dan tidigt sysselsatte sig Fogelberas håg med att utur den nordiska mythologien eller Asaläran hämte äm nen för bildhuggarekoosten, hvilken hittills ansetts endast kunna tagas ur den grekiska Gudalärans rika Och i artusenden bearbetade förrader af skönhet och poesi. Till denna tiikturag bidrog utan tvifvel den vaknande anden for nordisk litteratur och konst hos ett avtal äldre och y ere wän. hvilka i en förening under namu af Götniska förbundet derför mtiskt samverkade emellan åren 1810 och 1820. I Juni 1817 ivlemnades ett pris för arbeten i skulpturmalning och teckomg, utförda enligt nordiska myther, ull uppmuntran för Svenske och Norske konstnarer. Fogelberg befanns ibland ett större antal täflanne, som till bedömande inlemnade sina konstalster. En storre exposition blef narelter förandtaltad 1 Stockholm, hvilken blef lika Yy-ande som talrikt beSökt, och II. M. konungen anbefallte att de af Foselberg inlemnade modellerna af Frej, Odin och Thor skulle utjörass i marmor för H. M:s egen höga rakDing. Genom dessa sina med stort beröm utförda arbeten framstår Fogelberg såsom danare af en ny skola i konsten, och endast som sådan förtjenar han ett rum i minnets tempel. Det var i sanning ingen slat uppgift att vända sin bilsande förmåza och sina lan kar från Greklands olympiska skönhet och dess yppi ga fargprakt samt de stora idealerna af Phidias, Praxiteles med flera, till de dimmiga gestalterne ur nor dens sagoverld samt att åt dem skänka form och skönhet. Att han deruti lyckats, derom vittna de herrliga bilder af Vallhalls Gudar som han lemnat fosterjurden. Med understöd af kongl. stipendium begaf sig Fogelberg till Rom år 1820 och har sedan denna va endast gjort tvenne besök i såderneslandet. Det synes som hade konstens hemland, Italien. äfven blifon konstnarens. Likväl hemskickade han tid efter annan alstren ar sitt snille och sina studier. Det första at dessa var Mercurius, utförd i marmor för exe. grefve Bonde på Safstaholm. Liktidigt med Moercurius var Amor på hafvet, som med utmnårkelse exponerades I Paris 1827. Nästa arbete var Paris, som väckte stort uppseende bland konstnärerne i R m och förskaffad: Fogelberg en umarkt och icke latt åtkomlig plats i det Romerska kovstovärssamfundet. Men under alla dessa arbeten i antikens anda hade dock Fogelberg ej glömt Sin känsla för de nordisk: mytholvgiska ämnen, hvarfore ock hans utforande, på bestallumng af Carl XIV Johan, utaf Odin blef ett at konstnårens berömdaste verk. Med bilderna af Tho och Balder, som följde kor! derpå, fulländade Fogelberg den nordisba gudasagans heliga tretal. Alla dessa 4oO--ala bilder sionas i riksmuseum i Stock holm Af Odin har konstnären sjelf skänkt en för trälslig bröstbild i marmor åt sin fadernes-tad Götheborg, der den blifvit uppsatt i den stora börssalea. Af konstuärens öfriga arbeten nämna vi inom anti. ken hans Apollo och Venus, som finnas å Stockholmmuseum; hans Amor, samt kärleken som undangöm mer vapnen för Mars. Till hans nordiska gudabilde: ansluta sig hans monumeutala statyer af Birger Jari, Gustaf II Ado!f samt Carl den XIV Johan. Al desssednare sätta nägra Birger Jarls staty högst, för dess rena uppfattning af den gamla nordiska kämpakarak tären; dock hafva andra kännare velat sätta Gusta! Adolfs bild ännu högre. Genom olla dessa arbeten, hade Fogelberg förvärsvat sig ett utmärkt konstnärsnamn icke blott inom säderneslandet utan inom hela konstverlden, der han, fter Tnorvald-ens död äger blott en enda medtåflare om hedersrummet ibland samtida bildhuggare. Under sitt sista vistande i Gotheborg tänkte prosessor Fogelberg mycket på att ännu få uppresa en staty i sin tadernes-tad och hade dertill redan uppgjort första utkastet. Den påtänkta statyen skull blifva en bild af den hjelle, hvars bedrifter mest lefva folkets minne; nemligen af Carl XII, men denna konstnärens alsklinastanka afbröts genom döden. Professor Fogelberg, som Ullbringat jemt nalfva sin enad under ett blidare himmelsstreck, kände sin helsa vacklande under sitt sista vistande i Sverige, vartill ombyte af klimat utan tvifvel bidrog. Det var på återresan från Sverige till I alien, som han i Tries nedlades i den bädd som blef hans sista. I ett bref trån Triest som nylizen genom tidnin:arne blifvit bekavtgjordt, underrättas vi att pro essor Fogelberg efter några dagars illamående blef så ätertalld att han under ett jemt och godt lynne, änvu len 21 December eller aftonen före sin död med gud ptit imtog sin enkla aftonmältid, promenerade deret er en stund i sitt rum samt lade sig till sängs för ut icke mera uppstiga. Om morgonen den 22 Deember fann man honom icke i den timliga utan evia sömnens famn. Han hade om natten dött af nerflag, hvilket af den soretagna obduktionen bekräftades. På Lutherska kyrkogården, säger brefskiifvaren, dedsattes liket i ett eget grafstålle, lampande sig till n minnesvårds uppresande åt den hådangångne konstären, Likbegängelsen ägde följande dagen rum och bevitades af de betydligaste bandlande samt många andra nsedda personer. Ä Kort och qvalfri blef således för Fogelberg, likasom ör hans själsforvandt och vän Thorvaldsen, öfvergånen från denna till en annan verld. I denfremmande taden, der i egeniligare mening måhanda inga vänner ned ömhet och deltagande kunde mildra en långvarig jukdoms Udanden, blef han derifrån skonad af en Ögre karlek, så att han likasom ur en latt och kort oamn fick uppvakna till ett skönare, herrligare lif, der