Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1855, sida 1

blisvande, jernbane-systemet för hela riket. Det är kändt, att Rikets Ständer. i sammanhana med ofvannämnde deras beviljande af statsanslag, til belopp att börja med, 4 millioner för stambanan emellan Stocaholm och Götheborg, särskilat beviljat en million för en annan stambaneanläggnings borjande emellan Malemo och Jönköping; och det är äfven kändt, att ull bämade jernvägssystem i sin nelnet hörer en blifvande sammanbindang af de båda stambanorna igenom en särskild bana ifrån JöÖnkoping till stambanan igenom Skaraborgs Län Vid bestämmande af den, både ändamålsenligaste och minsta kostnad erfordrande, ledning af den sistnämnda inom detta lin, blir det väl altså en ovilkorlig skyldighet afse, huru det ma lämpa sig till nämnde för båda banorna vigtiga förening, men då förekommer det mig aldeles obesdtridligt, att, om den nu ifrågavarande Jerubanans sträckning öfver Skara skulle blifva antagen, kommer det alt vålla en ullokning i den and:a från Jönköping, så b-tydlig, etler troligen omkring 2 mil, emot om denna senare får sluta vid en gang utstakade s. k. Westerbi liugsbanan, och att dermed icke allenast tillintetgöra den besparing för Statskassan, som förespeglats af, igenom antagande den ifrågasatta Skarnbanan, vinnanae kortare väg till länegrånsen vid Wårgårda, enär det oufver i stället en icke obetydlig förlängning och deraf ökad kostnad af så anläggningen, som framtida underhållet; ty om man antager den uppgisna mindre längd af föreslagna sorändrade jernbanan i dess så södra som norra ändar till c:a lys mil, som den rätteligen synes utgöra, man derifrån drager de 8,000 aln. som deaf uppkomma i den noria ändan, då för den sådra endast qvarstå knappt å mils förkortning, så skulle ju, igenom den nyssnämnda förlängning af Jönköpingsbanan, antagen till cirka 2 mil, uppkomma en verslig tillökning af 13 mil, och dermed ökad k. stuad för staten, som väl icke kunde försvaras med äfven någon enskild fördel deraf för detta län. Sedt åter endast från sidan af lånets fördel, så förekommer det mig alldeles nödvändigt, att man derdid betraktar heta länets fördel. Vid det i Skara, November 1853, hållna allmanna sammanträde sökte innevånarne uti orterne Öster om Billingen göra den talan gällande, att jernbanan borde diagas på den sidan om berget, och asven de hafva på högre ort framhållit denna deras förmenta företrädesratt dertill, men vi alla öfrige, och deribland tillåter jag mig intaga äfven flere, om ej de fleste, af hrr komiterade och öfrige nu för Skarabanan ifrande, bestridde då östra siaans Yrkande ur det hufvudsakliga skäl, att derigenom vestra delen af länet skulle så ett aldeles disproportionerligt långt afstånd från banan, som sålunda blefve af föga eller intet gagn för dem. Om åant bestridande då var, efter vår öfvertygelse, rättvist, huru skola vi väl nu kunna framgå med, eller tänka oss lyckas soutinera ett förslag, i alldeles motsatt ytterlighet, att förlägga banan långt mera i vester och dermed gissa Öster-Billingeboarne rättighet begagna samma skäl emot oss, som vi då begagnade emot dem? Eller, kan något blifva mera rältvist, och jag tillägger efter min åsigt, mera klokt, än att öfverenskomma om båda de ifrågavarande skiljaktige intressens dock mest möjelisa lika vårdande med banans bestämmande att förblifva vid dess en gång, så nåra som görligt för Billingsberget, utstakade läge i midten af låret, (emellan Kåkinds och Gudhems härader samt Falbygden och den stora slätten på andra sidan) och blir icke detta det enda möjliga sätt, att, om än icke fullt tillfredställa någondera, dock tilldela båda sidors intressen lika rätt? och, ehuru man Synes antaga lör nåra säkert, att östra Billingsboarnes avspråk att så Jernbane