Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1855, sida 1

————— Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 30.) Anna hade emellertid icke länge vistats i Kristinas hof innan hon började finna sitt lif enformigt och tryckande. Hennes karakter och väsende vore icke af det slag att hon kunde blifva omtyckt på en så obemärkt plats. Van att befalla och sårad af allt som påminde henne om sin underordnade ställning, stötte hon med stolthet och köld från sig alla dem hon nödgades betrakta som sina likar, under det hon föga annorlunda besvarade deras af de högre hoffruntimrens bemötande, hvilka för hennes skönhets skuld och den ynnest, hvarmed drottningen syntes ölverhopa henne, nedläto sig att bemarka henne. Att från medelpunkten för allas hyllning öfvergå till en liten osynlig punkt i yttersta periferien al ett system, hvars hela ändamål var att upphöja glansen af en annan sol, var en brytning, som för ett sinne af Annas art nödvändigt måste förefalla nedslående oeh förödmjukande. Under känslan häraf och af den söndring af alla band, som försatt henne, snart sagt, som på ett lösbrutet isstycke i en landlös sjö, blef henne tillslykten hos Katharina tid efter annan kärare. Denna sistnämnda dröjde nemligen, oaktadt tillsägelsen från drottningen att begisva sig från hufvudstaden, qvar der, intagande, såsom läsaren redan känner, sin bostad på Svartmansgatan, der hon i ett tyst lif trodde sig undgå all uppmärksamhet och lemnas i fred för alla blickar, som kunde föranlåta hennes upptäckt. Här sammanförde händelsen, eller om vi så tillskrifva det en makt, som med hemliga sympathier verkar på menniskors tankar och steg i lifvet, Anna och Erik gång efter annan. Men de kommo ej länge ensamma. Med dem kom den lille vingade pilten, som kretsar öfver hvarje menniskas ungdomsverld och vacker, som blommor ur våren, dessa känslor, som sammanknyta hjertan och afgöra snart sagdt alla enskiida lefnadsöden. Sjä ar, som äro skapade för hvarandra, behöfva blott en sörsta punkt för sina sympathier för att från den utgå till dessa oandligheter, som omfatta deras fulla väsenden och al dem bilda en enda