Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1855, sida 2

— —— der, så ar detta ej på grund af lidna nederlag utan på grund af felaktiga planer och en sullkomlig oförmåga såsom administratör, hvarigenom det i sanning oerhörda inträffat, att trupperna förgås af brist på tak ofver hufvudet, kläder och föda, under det förråderna på några fjerdingsvägs afstånd ligga fulla af baracker och kladespersedlar och allehanda förnödenheter. I en insand-militärisk blick på Krim klandrar Sv. Tidn. i samma blad, hvaruti ofvananförde rader läsas, lord Raglands militäriska anordningar vid flera tillsällen. Vi lemna derhän med hvad rättvisa detta sker, men klart måste det vara, att om lord Raglan skiljes från det hesal han innehar, så sker detta på grund deraf att han visat sig olämplig till besalhafvare och icke derföre att lyckan svikit honom. — Likaledes är det allmänt kändt, att om amiral Napier ej till nästa sommar återfår befälet i Östersjön, så beror detta på helt andra skäl än det, att lyckan svikit honom, hvilket ej varit förhållandet. Detsamma gäller äfven den nu upplösta ministren. Den må hafva bestått af huru stora talanger och ädla personligheter som helst, så står det faktum qvar, att administrationen af kriget och särskildt hvad angår sårsdes och sjukes vård, varit högst felaktig, hvilket till väsentlig del äfven berott på krigsdepartementets splittring. Den närvarande ministerkrisen afser att förändra detta förhållande och att kon centrera krigsförvaltningen i en kraftig hand. Och dessutom — bakom dessa anledningar ligger, såsom vi förr antydt, en annan grund för nödvändigheten af den inträffade ministereförändringen, nemligen sjelfva den stora politiska frågan, i hvilken Polens upprättande utgör ett hufvudmoment. Utan dessa sammanträffande omständigheter hade någon ministöreförändring i England, midt under brinnande krig, sakert icke kommit i fråga, lika litet som det är troligt, att en tidning, sådan som Times, skulle hafva gjutit olja i det allmänna missnöjets eld, genom sina upprörande skildringar af tillståndet på Krim. Hade det inträffat i Sverge, att någon tidning, under så kritiska förhållanden, tillåtit sig sådana anmärkningar, då skulle man hafva fått I höra rop om det otillbörliga, det fosterlandsI siendtliga uti att störa förtroendet mellan reö geringen och solket, allt under det regeringen ej ansett sig behöfva göra något, för att tillii knyta detta förtroende, utan fastmer tyckes på allt sätt vilja lägga i dagen, att den litet eller intet frågar efter hvad nationen känner och Ä tänker. I England kan ingen regering på detta sätt trotsa opinionen, hvilkens organer sålunda, I ju större makt de äga, äfven äga sig ålagd större försigtighet. Till trots häraf har Times I 2jordt allt, för att åstadkomma en ministereI förändring och detta handlingssätt har utan I vifvel varit sramkalladt af goda grunder. Hade ö letta ej varit sallet: hade lord Raglan endast örlorat en drabbning, men eljest häsdat sin ira såsom besalhasvare: hade ministeren ådazalagt att den gjort allt, för att förekomma in räffade olyckor: hade inga särskilt tvingande volitiska omständigheter tillkommit — så äro i ölvertygade att Englands folk ej handlat nindre storsinnadt än folket i det republikanka Rom, vid det af Sv. Tidningen anförda illfälle. Vi äro nemligen icke så förblindade epublikaner, som man måste vara, för att hylla 5v. Tidningens sats, att vi antaga, det endast tt republikanskt styrelsesätt skulle kunna framalla en sådan sinnesstämning, som Romarne isade efter slaget vid Canna; en sådan sinnetämning kan fatta ett folk äfven under moarkiska former, aldrahelst under så fria kontitutionella former som England äger. Emellertid kan det ej undgå att väcka förndran, huru en tidning, som gör anspråk på : it äga en följdriktig tankegång, kan på detta itt i det ena andetaget gacka och nedsätta et s. k. parlamentariska styrelsesättet, och i et andra anföra en republik såsom fördome Tr en bättre anda.