Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1855, sida 2

Genom det egna sått, hvarpå Sebastian upptradt i den Messeniska saken, hade han räknat på att hos drottningen vinna ett inflytande, som kunde gagna honom för stora planer. Mera qvick än djuptänkt, mera eftergifvande för ögonblickets flyktiga intryck än mäktig af den lugna pröfning, som skänker öfvertygelse och stadgar omdömet, hade Kristina icke kunnat motstå retelsen af de mystiska orsaker han åberopat, och ehuru annars ingalunda benägen för öfvertro hade hon dock vid detta tillfälle så öfverlemnat sig åt sin uppdrifna sinnesstämning, att hon i Sebastians råd, rörande Annas person, såg ett godt steg till sin säkerhet. Hon visade sig derför vid Annas annalkande full af vänlighet och mildhet och frågade henne, utan att vidröra föregående aftonens händelser, om hon ville stanna vid hennes hof och i hennes tjenst? På den punkt Anna stod tycktes det henne som denna fråga vore en räddningsplanka, vid hvilken hon kunde undkomma må ga af sina farhågor, men efter några ögenblicks besinning svarade hon: — Ers majestät, jag skulle der illa uppfylla min plats, emedan jag icke är van att tjena. Den afgörande tonen i detta svar och det stolta uttryck Annas ansigte dervid antog, läto drottningen klart inse att hon här icke hade en vanlig ung flicka framför sig. Om detta under andra förhällaeden skulle hafva väckt hennes vrede, ingaf det henne under de närvarande ännu större oro. Hvilken rol var denna unga, genom sin karakter och sin skönhet lika ovanliga qvinna — hennes friares flamma, hennes siendes älskarinna, föremålet för naturkrafternas hemlighetsfulla verkningar — ämnad att spela i hennes ödes drama? Var det genom att vinna eller krossa henne som Kristina skulle bereda sin egen säkerhet? Hon visste det ej, men hon kände att hon licke borde släppa henne ur sitt våld. — Om icke oerfarenheten och dina upprörda känslor förblindade dig — återtog Kristina med en fortfarande mildhet — skulle du utan tvifvel inse, att det är mindre behofvet af dina tjenster än deltagandet för din personlighet som laggt mig det gjorda förslaget i sinnet. (Forts.)