B. E. Fogelberg. HÅlven i Finland har man egnat vår berömde landsmans graf en runa (ristad sannolikt af 2. Topelius), så lydande: Blek som den hvita marmorvård på fallna hjeltars graf, stod norden i sin vinterskrud vid stormupprörda haf och rufvade på minnets glans och såg med sorg och hopp på solar, som gålt ved i natt och solar, som gå onp. Der stod historiens majestät, i kungamantel prydt, ej mer en saga sagd i dag, i moreon glomd på nytt, men kopparklädt med svärd och sköld, på Malarstanens torg, och såg ododligt manande på Sverges kungaborg. Och nordens gudar trädde fram i söderns marmorskrud, men lugna. väldiga, alltsom det höfs en nordisk gud, och invid dem i fint behag stod, evigt ung och glad, utaf Olympens gudaslagt den klassiskt sköna rad. Och mästaren, utur hvars själ hvar bild, hvar hjeltehamn har sprungit som en stjerna fram ur blåa himlens famn, han stod bland sina verk och såg med faders huldbet der förenade den nord han mins, den söder han haft kär. Och randt omkring i jubel stod hans folk. Och rundt omkring ljöd icke blott den uamles pris allt i den vida ring, men Sverges ära hade rest en dubbel minnesvård af häfdens och at konstens glans vid sina kungars gård. Och mästaren gick bort. Och snart i bister vinterqvall så kom en storm med snö och is från höga nordanfjäll. Och starmen for och for allt bort vilt fjerran Medelhaf, der smalt dess diifsa i en tår på sallne mästarns graf. Den blinda marmorn gråter ej. Den hårda mamens bröst, förstelnadt under mästarns hand, förstår ej saknans röst. Men långt i nordens snö och långt i soderns rosensarg hvart hjerta. som har kon-ten kär, skall minnas Fogelberg. Ty malm och klippor ha vi nog; ocn hatet smider dem till dödens lod och hårda svärd och mur för hotadt hem, men hvar är den, som anderik och kärleksfull förstår att locka fram ur klippans famn en evig ungdoms vår? Och hård som klippan randas nu en ny och bister tid, en jernets tid och hatets tid, som skrämmer konstens frid. Men, fallne mästare, var lugn! En starkare än du skall mejsla fram ur klippans famn en nyfodd vår ännu.