gorna uppstego fortfarande ur midten af byggnaden, eburu ej så högt, sedan hvalfvet öfver scenen nedstörtat; de slickade med sina eldtungor byggnadens sidosacader Klockan ett kunde man lyckönska sig att Simonis mästerstycke blifvit räddat från förstörelsen, tack vare ett starkt hvalf bakom frontonen. Klockan tre på eftermiddagen erbjöd theaterns ofantliga skepp den bedrösligaste anblick. Frontonen och facadens pelare hade förblifvit orörda och, såsom en besynnerlig kontrast emot den odrägliga hettan, märkte man ett snölager på bas-reliefens fizurer. Ibland de många personer, hvilka utmärkte sig nämna vi en hårfrisör, som omkring klockan half tio passerade förbi portvaktens loge, ur hvilken tjock rök framträngde; han hörde förtviflade rop, skyndade in och lyckades föra ut i luften en gammal, fattig, nästan qväfd qvinna. Han förde henne i säkerhet, och knappt hade hon återfått sansningen, förr än hon ängsligt utropade: Min bok, min bok! Den stackars gumman menade sin sparbanksbok, som hon qvarlemnat i portvaktens loge; och sannolikt tänkte ingen på att, under stundens oreda söka upp den åt henne. Vid apellen med sapör-pompiererna, klockan fyra, saknades en sapör och en brigardier, som föregående natten varit på vakt i Thcåtre de la Monnaie. Den förre var samme person, som vid eldsvådans utbrott var på vakt på scenen. Afven en af maskinisterne saknades. Klockan åtta på aftonen visade sig brandens härd som en glödande kolmassa, som ännu då och då utkastade flammor Tnscdtre de la Monnaie byggdes åren 1817—19 efter arkitekten Dumesmees ritningar, men först i fjol dekorerades frontonens fält af Simonis skickliga mejsel. Samma dag (den 21 Januari) 1821 ägde äfven en större eldsvåda rum i Brässel; det var då som Generalstaternas palats, beläget utmed nuvarande Nationalpalatset, blef lågornas rof.