gren — romanen, att den kan ej bedömmas med ett generellt omdöme, såsom god eller ond, nyttig eller skadlig, ty den kan vara och är båda delarne. Den står äfven härvid på samma grund som den periodiska pressen, hvilken ej heller kan bedömmas så generellt, som men: niskorna i allmänhet bedömma densamma. Men det generella hos såväl theatern, som romanen och pressen, är det, att dessa trenne utgöra snart sagdt vår tids mäktigaste medel till utbredande af vare sig sanna e ler falska föreställningssätt och sedliga begrepp. Istället för att förnämt eller fegt akta sig att med dessa medel komma i någon beröring, bör man tvertom, så vidt man kan, taga dem i sin hand och sålunda göra dem till vapen för det goda och ädla, derest man förut sett dem användas i motsatt rigtning. Då en theater finnes inom ett samhälle, är det derföre af vigt, att den ledes af samhällets bäste män, så att den icke kan upplåtas åt föreställningar, hvilka afse att vinna penningar genom kittlande af låga och slemma passioner. Det sednare är den fara man alltid löper, då en theater innehafves af en enskilt person, som i första rummet söker penningefortjensten. Då nu fråga om en ny theater i Götheborg kommit å bane, och flera enskilta personer visat sig benägna att bringa saken till utförande, så borde man kanske ej väcka en tanke, som kunde afleda dessa bemödanden; likväl kunna vi ej undertrycka den åsigten, att derest icke saken på enskilt väg kommer till stånd, så kunde den alltför väl anses vara en stadens angelägenhet. Götheborg ar en tillräcklig stor och förmögen stad, för att äga en stadstheater, likasom flera andra städer hafva det. Härigenom komme theatern att stå under stadens styrelses ledning, och det blefve nära nog en hederssak för hvarje medlem af samhället, att man på denna theater ej gåfve några soreställningar, som kunde såra de allmänna sedlighetsbegreppen. Vi anse detta visserligen ej heller att befara, derest theatern komme under en styrelse af aktade samhällsmedlemmar, som blifvit valde af ett särskildt bolag, men utan tvifvel skulle ändock sordringarne på en stadens, hela samhällets, theater vara strängare. — — — En ritning till ett theaterhus har blifvit uppgjord af Byggmästaren Malmberg, som med synnerlig omsorg och skicklighet utfört äfven en hel mängd detaljritningar hörande till samma byggnads särskildta delar, såsom dess scen och salong, machineri, boningshus, m. m. Kostnadsförslaget för hela denna byggnad, med inredning, utom sjelsva de sceniska inventarierna, dekorationer, möbler m. m., uppgår till 100,000 rdr bko, då salongen är beräknad för 800 personer. Det ager all sannolikhet, att en sådan theaterbyggnad skulle lemna en ganska god reveny, så att de som till densamma skjuta penningar böra på dem hafva en god ränta. Komme denna theaterbyggnad sålunda till stånd och blefve man derigenom i tillfälle att anställa ett godt skådespelaresällskap, så skulle man härigenom hafva tillegnat sig ett af nutidens och alla tiders mäktigaste medel till väckande af ädla och goda känslor och begrepp hos san hällets innevånare, särdeles hos ungdomen, som är så mottaglig för både godt och ondt, och som här säkert skulle inandas mycket af det förra, under det den nu, i saknad af bättre förströelser, ofta ledes in i nöjen, hvilka äro lika förderlliga för själens och kroppens helsa, som för den ekonomiska välfärden. S. A. U.