2— — — —— Kungliga Operahusets i Brässel brand deu 2! Januari. Angående denna olyckshändelse läses i LIndep. Belge: En förfärlig olyckshändelse har inträffat i staden Brässel: Theater de la Monnaie står i lågor, och man kan i detta ögonblick säga, att den ej mera finnes till. På mindre än två timmar voro eldens härjningar så snabba, att af detta präktiga minnesmärke ej återstår mera, än ofantliga svarta, spruckna och m ed hvit aska fårade, murar. Allt hvad vi ännu känna om orsakerna till den beklagansvärda olyckan är följande: Hvarifrån den första gnistan kommit kan ännu ingen med visshet säga. Man påstår dock, att en gasutströmning i granskapet af en kakelugn, kl. half 9, varit orsaken till olyckan, andra suppositioner att förtiga. Pompierernes (eldsläcknings-korpsens) rund, som eger rum hvarje timme, och till och med den pompier, som alltid står på vakt på scenen, kunna ej upplysa det ringaste angående uppkomsten af branden, som utbröt plötsligt och med fruktansvärd styrka. Maskinisterne, hvilka i öfversta delen af byggnaden arbetade på förberedelser till representationen af Propheten, som samma afton skulle ega rum, ofverraskades af lågorna och hunno med möda komma ned och rädda sig. Den äldste af dem är ännu då detta skrisves ej återfunnen. En af maskinisterne ilade till Theatervaktmästaren, som tillika är chef för maskinisterne, och då denne anlände till salongen, befann han sig framför en gigantisk ugn, så brännande, att det blef honom omöjligt att stanna i orkestern, dit han begifvit sig. Att dömma efter stället, hvarifrån elden först utbrot, så måtte den hafva uppkommit i komparsernes foyer, der en brasa brunnit i kakelugnen. Denna foyer, hvars dörr går åt scenen, har sina fönster åt LCopoldsgatan. Maskinister och andra personer ilade, för att göra larm, till stadshuset, kasernerna och de olika pompierstationerna. Klockan nio, då pompiererne anlände till olycksstället, insågo de lätt, att alla försök att rädda operahuset skulle blifva fruktlösa; ty just i detta ögonblick bröt sig redan en ofantlig qvast af röda, gröna och gula lågor genom byggnadens tak, och steg till mera än etthundra fots höjd och spridde omkring sig åt alla håll hvirflar af tät och svart rök, blandad med brinnande fragmenter. Elden, som i början var koncentrerad öfver scenen, visade sig nu genom stora porten, som ligger åt Leopoldsgatan och tjenade till dekorations-entrö. Denna port kastades af sina hakar, och man såg liksom mynningen af en krater. Genom alla högre belägna öppningar på operahuset framsprungo eldtungor, hvilka arbetade på takets sall, hvilket påstås varit täckt med zink-plåtar. Innan kort sattes sprutslangarne i förbindelse med de nästgränsande husens vattenreservoirer, kedjorna bildade sig och striden började; en onyttig och fåfäng strid, som de raske pompiererne dock fullföljde med ojämnförligt mod. Genom skicklighet och snabbhet lyckades de intränga genom artisternes loger och berga några möbler, hvilka provisoriskt blifvit insatta i theaterns lilla passage; kassan och förvaltningens böcker bergades äfven, men detta var också allt. Dekorationerna, hvilka befunno sig på theatern, kostymoch accessoir-magasinerna blefvo lågornas ros. Till all lycka förmådde man skydda de nästgränsande husen från hvarje fara; ett ögonblick trodde man dock, att äfven de skulle uppgå i lågor: det var då snön, som låg på taken, af den ofantliga hettan förvandlades i täta ångmassor. Facaderna bespolades oupphörligt af de från brunnarne i granskapet väl försedda sprutorna. Serdeles vände sig ansträngningarna på dekorations-magasinet; man ryste vid tanken på den ofantliga förstörelse, som kunde blifva följden af att detta magasin itändes. I de närmast belägna husen flyttade man alla möbler ur de rum, hvilka lågo åt theatern. En ofantlig massa menniskor infann sig i eldens granskap Kloekan half tio anlände detachementer af grenadierer, karabinierer och artilleri, för att biträda pompiererne i deras svåra arbete, och jemte stadssergeanterne och gensdarmerne uppehålla ordningen. Alla civila och militära auktoriteter hade äfven insunnit sig. Klockan half elsva, i det ögonblick då den osantliga ljuskronan med försärligt dån nedstörtade i kratern, tycktes lågan i brist af näring hastigt försvinna, och man trodde nästan att branden var släckt, då plötsligt ett haf af eld sprängde peristylens fönster, och inom ett ögonblick var foyern endast en brinnande massa; zinkens blå låga såg ut som en ofantlig bengalisk eld. Men ofvanpå foyern på platformen befunno sig pompierer, hvilka ej anade att lågorna skulle sträc ka sig under zinktaket som uppbar dem; man såg dem lugnt föra sina strälar emot den redan nedrasade midten af byggnaden, då höga rop underrättade dem om faran och de omsider lyckades att rädda sig. Klockan elfva hade elden ännu ej förlorat något af sin intensitet; den framryckte, som vi sagt, ifrån scenen emot kolonnaden på framsidan, hvars tak redan brann, och hotade att angripa det sköna bas-relief af Simonis, som några månader prydt frontonen. Lå