Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1855, sida 2

Ett nytt Theaterhus i Götheborg. Med anledning af den inbjudning rörande denna fråga, som meddelades i gårdagens blad, taga vi oss friheten införa följande uppsats i ämnet, som förekommer i kalendern Götha?, hvilken utkom till sistl. jul här i Götheborg: ,Under det att flera af Sveriges mindre städer, såsom Norrköping, Örebro, m. fl. uppfört åt sig prydliga och passande Theaterhus, låta Götheborgs innevånare sig ännu nöja med en lokal, som, andra dess egenskaper att förtiga, är i hög grad otreflig och sålunda mera afskräckande än inbjudande allmänheten, i fråga om bevistandet af dramatiska föreställningar. För en och annan, som betraktar bevistandet af skådespel såsom ett såsangligt tidsfördrif, ja såsom en synd, må denna lokalens beskaffenhet synas ganska tillfredsställande, men vi tro ej att en så trångbröstad och kortsynt uppfattning af theatern kan vara eller blifva synnerligen allmän. Den som närmare studerat den dramatiska konsten och kulturens historia har funnit, att theatern varit ej blott uttryck af sin tids bildning, likasom hvarje annan yttring af menniskoandens verksamhet, utan ock ett mäktigt medel att inverka på tidens åsigter och känslor, vare sig till godt eller ondt. Så tjenade — för att tala om dessa slags skådespel — de grekiska offentliga kampalekarne, till att lifva åskådarne, det är hela folket, till mandom, under det de romerska gladiators-spelen tjenade att förvilda och fördersva en redan på sördersvets brant stående befolkning. Den grekiska både tragedien, med sin höga, rena pathos, och komedien, med sin blixtrande satir, tillhörde Greklands bästa dagar och inverkade, efter hvad samtida författarne gifva vid handen, osantligt på de allmänna förestallningssätten. Ännu mer måste då detta blifva förhållandet i våra dagar, då icke längre personer ur det förflutna uteslutande framträda på scenen, utan denna fastmer öfvervägande upptages af vårt närvarande, borgerliga lif, med alla dessa passioner och känslor, dess strider och försoning, Theatern utgör en afspegling af detta lif och måste således blifva olika för olika länder. Men i det den är detta, öfverför den ock det ena landets föreställningssätt och seder till det andra, och verkar sålunda i sin mån till tidsandans utbredande på en större basis och till sammansmältning af olika nationaliteter. Nu är det gifvet, att då theatern sålunda återgifver olika folks föreställningssätt, måste dess sedliga anda blifva ganska olika. Man klagar också icke utan skal, att de fransyska skådespelen till andra länder utbredt smittan af detta folks lösliga seder. Men likasom theatern i detta fall verkar skadligt, så verkar den ö i andra sall välgörande, då skådespel gifvas af sen hög sedlig anda. Det är således med theatern, som med litteraturen i allmänhet och specielt dess vigtiga