Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1855, sida 2

———— —— —— störtade fram, räckte sina sammanknäppta händer mot Kristina och ropade: — Nåd för Messenius, o, drottning, nåd! Kristina, som nu först varseblef Anna, betraktade henne! ett ögonblick, träffad af hennes ovanliga skönhet, men svarade med samma stränghet: Ä — Nåd för en majestätssörbrytare? Ar det för detta J kommit hit, sparen då edra böner! — Nej, — sade Anna och omfattade hennes knän — nej jag vill bestorma er dermed tills ni icke mera äger ett asslag att bortvisa mig med. — Flicka, hvem du är, du tilltror dig mycket! — Jag är den obetydligaste i edert land, ej en gång en af dess egna döttrar; men fostrad der, fast i en obemärkt vrå, har jag lärt att drottning Kristinas ädelmod krafver förtroende af hvarje hjerta: Man kallar mig Anna Van der Haalen. Vid detta namn skiftade drottningens kinder färg. Kristina på Sveriges thron och Karl Gustaf på Borgholms slott hade nemligen så trogna och vaksamma spioner på hvarandra, alt äfven deras enskildaste förhållanden kommo till hvarderas kunskap: och den förstnämnda var ingenting mindre än okunnig om prinsens täta gästbesök hos den rika köpmannen i Kalmar och de skäl, man tillskrefvo anledningen dertill. Kristina slet sig från henne och sade med kall stolthet: — Du bör äfven lära dig, att samma drottning aldrig byter sitt nej till ja. — Vill ni icke låta beveka er af hjertats röst, måste ni göra det af rättvisans. Det är jag, som är skulden ... — Du är hjertlös, Kristina! — utropade den äldre qvinnan — Du brås på det blod som flyter i dina ådror. — Förmätna! Hvem vågar förolämpa mitt konungsliga blod? — Den som i ditt ställe bort sitta på Vasarnes thron. — På Vasarnes thron! — — Qvinna, du är vansinnig. — Och om jag vore det, hvem hade bringat vansinnets frö i min hjerna, hvem om icke dessa bröders grymhet, hvaraf ena parten faller på din farfaders, den jernhändte Carls lott och! gått i arf till dig? — Du? — Kalla mig fränka drottning! ty det är den titel blodsbandet ger mig. Du vet nu hvem jag är. Jag är dotter af honom som en gång var Sveriges kronprins, af Erik den fjortondes olycklige son. I sin tidiga ungdom ingick han ett hemligt