Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1855, sida 1

—— — — — — — — — ning och, såsom det påstås, bevisadt, det nekas och vederlägges af den andra; en kurmethod, som den ena förklarar vara nyttig, kallar den andra rent af skadlig och förkastar den. Ja, exempel saknas icke, att läkarne förklarat hela systemer och vissa medikamenter vara mördande, hvilkas nytta de få år förut ej kunnat nog prisa. Rusch: (Samml. auserl. Abhandl. B. 4. s. 297.) Vi (låkarne) ha icke blott ökat sjuka domarnas antal, utan till och med gjort dessmer dödande. Choulant: (Neue Zeitschrift för Naturund Heilkunde. B. 1. H. 2. s. 313.) Medicinen har hvarken sann konst i sin utöfning eller vetenskap i sina reglor. Deraf kommer den oupphörliga klagan, att den praktiska medicinen icke har någon säkerhet, ingen haltbar theoretisk grundval, och således icke är tillgänglig för någon egentlig utveckling; ja, man anser (med rätta) den praktiska medicinens theorie för den sannskyldiga bilden af den Babyloniska språkförbistringen. — Vi vilja från det djupaste mörker utbreda ljus; men det vill ingalunda bli ljust: vi ha uppfört vår byggnad på meningarnas sand och derför vacklar huset som röret för vinden. Heidelberger : (Klin. Annalen. B. 5 H. 3). Det ofog, som de vanliga läkarnes servum pecus (hvilkas tal är legio), med oerhörd fräck het drifva med medel, hvilkas verkningar de icke ens ana — är verkligen fruktansvärdare än något annat. Flera menniskor omkomma i sanning, än som räddas genom läkarnes åtgård. Kriiger Hansen: Man måste förundra sig deröfver, att, då läkekonsten existerat sedan årtusenden, den likväl står så lågt, att stor fråga är, huruvida hon verkligen var eller är en lycka (eller olycka) för menskligheten. Nieser: (System der Medicin. B. 1. Vorrede s. 10.) I många fall blir således det gamla ordspråket en sanning, att läkemedlet är äfventyrligare, än det onda och läkaren värre än sjukdomen. — Ganska många botas af naturen allena och i de flesta akuta sjukdomar är afhållande från och undvikande af skadliga inflytelser det enda, som läkaren kan och får göra. Gör han mer, för att vara antingen den medikamentslystne patienten till nöjes, eller för att gynna sin dogmatiska theori, kanske ock sin vinningslystnad, så kan han endast verka skadligt. På sådant sätt alstras ofta konstgjorda sjukdomar, och i många fall afläkarebehandling kan man med skäl påstå, att de efter akuta följande chroniska sjukdomarna uppkommit endast genom läkarens förvållande. Man borde således, under medicinens nuvarande tillstånd, varna hvarje sjuk för läkaren såsom för det farligaste gilt. Detta lärer isynnerhet medicinens historia, som visar att de särskilda, ensidiga, medicinska theorierna skördat ett större antal offer, än som fallit för de mest härjande farsoter och de långvarigaste krig. lluseland: (Allgem. Anzeiger der Deutschen. 1833. N:o 235.) ÅJag vet ganska väl, att sju tiondedelar af menskoslägtet omkomma, icke genom sjukdom, utan genom olämpligt och lör mycket medikamentsbruk. Då de läkare och naturforskare, hvilkas omee e———————————XXXz————————XXzXÅX———-—-——— -L