Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1855, sida 2

dAA:3m:in3nnzgg3:3 :: DSÅeL8 — digt som möjligt. Men önskade ifrigt att känna de personer, hvilka hon hade att betrakta som sina hemliga motståndare, och, föreställande sig, att fadren, mindre ståndaktig än sonen, hvilken troget förnekat sig hafva någon förtrogen eller medbrottslig, hade någon angifvelse i det fallet att aflemna, samt hågad att gifva Sebastian ett prof af sitt förtroende, uppdrog hon åt honom att blifva mellangängare i denna sak. Fremmande som hon ansåg honom för alla andra intressen än de vetenskapliga, skulle hemligheten i hans hand blifva lika oskadlig som väl bevarad, hvarför hon afsände honom med dessa rader, som hon egenhändigt tecknat: ,Rörd af tanken på den nära förestående räkenskap ni har att allägga för eder brottslighet, har jag låtit beveka mig till eftergilt för den bön ni genom er bigtsader ställt till. mig, och sänder er här, af omtanka för ert samvetes lugn, en förtrogen, till hvilken ni lika tryggt kan utgjuta er bekännelse som insör mina egna öron. Låt icke afhålla er från hvad som kan minska er syndaskuld och bereda ert samvete ro, men håll eder också till det och endast till det, emedan det är allt, för hvilket jag kan öppa mitt öra. Gud vare eder själ nådig! den 21 Dec. 1651. Kristina. 14 Kap. Dödsfångens bigt. Messenierna sutto fängslade på sjelfva slottet. På drottningens bud öppnades för Sebastian dörrarne till det mörka tornhvalfvet, der sadren förvarades, och han stod med sitt ärende framför den arme mannen, hvilken sju dagars dödsqval och fängelseluft föråldrat och nedtryckt mera än lika många åratal under lifvets vanliga förhållanden. Han satt på den usla säng, hvarmed detta, såsom ett af de bättre fängelserummen, var försedt, med hufvudet lutadt i handen. På ett litet bord låg en uppslagen bibel, samt några pappersark, dem man tillåtit honom medföra till tidsfördrif, och hvilka innehöllo anteckningar för den historia han hade under arbete. I Inför detta, det andra offret för hans förrädiska handlingssätt, ramförde nu Sebastian anledningen till sin ankomst. i Messenius, som något upplyftat husvudet och betraktat Se