Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1855, sida 2

skådeplatsen, utan det har så ökat sitt omfång, att det försatt oss i ett fullkomligt mörker. Då man beskyllde oss för att öfverdrifva våra truppers lidanden och elände, mötte vi denna beskyllning med liknöjdhet, ty vi hade den öfvertygelse att vi ännu ej sagt nog, ölverens stammande med våra referenters öfvertyg lse och alla oss tillhandakommande vittnesbörd. Vi hade i det längsta hoppats att det ondas omfång slutligen skulle sporra regeringen, men intet allvarligt har företagits. Sakerna ligga nu som förr i samma odugliga händer, och under det den förlärliga kris, som hvilar på oss, erfordrar rask och bestämd handling, diskuterar kabinettet utan resultat, och låter de få dagar, som ännu skilja oss från katastrofen, gå obegagnade förbi. Sömnsjuka tyckes hafva bemäktigat sig våra styrande; de fortfara maskinmessigt att afsända manskap och ammunition till den olycksdigra hamnen vid Balaklava, utan att tänka på att folket dör der och att ammutionen bortkastas. Sakerna hafva kommit på den punkt, att alla vidare konsiderationer skul le vara ett brott. Då den till en del förtäckta sanningen icke förslår att väcka nationen och dess ledare, så vilja vi se till, om större öppenhet ännu kan vara ett tillräckligt retelsemedel. Af trovärdiga berättelser veta vi att sakernas ställning på Krim icke blott är dålig, — något som tillochmed de mest tvilvelsamma redan nu medgifva, — utan att den engelska armån hotas af ett slag, som nästan är utan exempel i krigsannalerna. Utan att tala om den förlust, som en talrik och verksam fiendes svärd kan förorsaka, och blott i betraktande af vår ställning, våra hjelpkällor, klimatet, våra truppers sundhetstillstånd, äro vi nödsakade komma till det fruktansvärda resultat, att inom få veckor och innan det kan bli möjligt att åter begynna de offensiva rörelserna, skall resten af vår här vara till den grad försvagad och upprifven, att den icke mer kan brukas till något. Nästan alla våra förstärkningar äro ankomna och det finnes i Balaklava förråd att föda, klada och förse en vida betydligare arm än vår; men det finnes ingen ut-igt för att i de närmaste veckerna de orsaker skola kunna hälvas, som skilja hären från dess förnödenheter. Det fordras tid för att bygga jernbanor och det låter lätt bevisa sig alt hvarje numerisk förstärkning af våra trupper och tillsolje d raf hvarje underlättande i deras arbeten för ögonblicket är omöjlig. Låtom oss derför lugnt och passionsfritt undersöka vår armes ställning på Krim. Vi erfara af säkra berättelser att vår armå i början af denna månad endast räknade 14,000 bajonetter, att artillerikorpsen och ingeniörerna i samma grad äro reducerade och att kavalleriet icke mer existerar i armen, då alla dess hästar an vandas för transport af lissmedel. Man kan anslå dödsfallen till 60 om dagen, och antalet al dem, som hvarje vecka genom ansträngning och sjukdom blifva odugliga till tjenst, till 1000. Skall denna proportion bibehålia sig? Skall den I tilleller aftaga? Af svaret på denna fråga beror den engelska armns existens eller tillintetgörelse! Det vore barnsligt att antaga att något annat svar blefve möjligt än: Sjukdomsfallen skola ej aftaga, skola ej förbli stationäI ra; de skola tilltaga, de måste tilltaga på ett I förskräckligt och oemotståndligt hastigt sätt. I Vi hafva 14,000 bajonetter infanteri och ett i förhållande dertill stående antal i de öfriga vapI nen. Men i hurudant tillstånd besinner sig manskapet? Vi veta med visshet att de sjuke ej lida af akuta, utan af kroniska, genom lång anstrangning och utmattning framkallade sjukdomar, hvartill fröet långsamt utvecklar sig. Hvad de ännu lefvande angår, är sanna förhållandet söljande: Utmattade, utsvultna släpa de sig ännu till löpgralvarna och derisrån till sina usla tält, men det skulle vara lika absurdt att lita på dem som att begära af ett fartyg, hvilket har 6 fot vatten i lastrummet, att det I skulle hålla sjön. Man beräknar, att af dessa 14,000 man knappt 2,000 äro vid god helsa, och detta var i början af denna månad, då vintren ännu ej börjat. Med mager kost, otill— — — a — —