Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1855, sida 2

i sina lysande page-klader, låg utsträckt, med armen under husvudet. Vid Axels åsyn förmörkades Sebastians ansigte. Hans ärende tålde ingen upptäckt. Men hans slughet bjöd honom att under oskyldighetens mine dölja sitt missnöje. — Ah, det är dig, jag här påträffar, — sade han. — Jag kunde icke önska det bättre! Du måste anmäla mig hos drottningen. Under en maklig sträckning svarade Axel ettlångdraget: — Så-å-å-å! — Men utan uppskof. Axel! — Jo, jag tackar! I sall du ar angelägen att skassa både dig och mig en skrapa. — Drottningen har ålaggt mig ett uppdrag, om hvilket hon befallt mig att lemna sig underrättelse så snart det blifvit sallgjordt. — Jag råder dig dock att dermed uppskjuta, emedan det ej går an att besvära henne i afton. — Skulle hon redan begifvit sig till ro? (Läsaren behagade påminna sig lefnadsordningen för den tiden. Man kunde, kl. fem på morgonen gå på uppvaktning, , till och med till prinsarne. Dagens måltider rättade sig derefter; hofvet åt sin middag på slaget elfva och qvällsvarden mellan sex och sju. Det var drottning Kristina som vid det stadiet af hennes regering, hvarom här handlas, öfvergick till en motsatt ytterlighet ). — Till ro! — upprepade Axel. — Det är tvertom oro; hon sök r. Hon skall i afton resa ut till Jakobsdal, efter att) hafva tillbringat förra natten på Karlberg, hos gref Magnus. Jag väntar, snart sagdt, hvarje ögonblick att få bud om att hon s är färdig stiga i vagnen. Man kan just bli förderfvad af alla dessa nöjen och strapatser. På denna tid innan Kristina, hvilket dock snart härefter inträffade, lät upphugga flera dörrar, i slottet, fanns det icke mer än en enda ingång till de kungliga rummen, hvadan Sebastian omöjligen kunde hoppas att på någon annan väg in-JI tränga till drottningen. I fruktan att genom sin enträgenhet väcka Axels misstankar, öfverlemnade han sig åt besrundandet af det parti han borde taga för att vinna sin afsigt, hvarunderAxel med sin ålders och sitt lynnes öppenhet fortfor att prata: —.. — ——— ) Fryxells Berätt. ur Sy. hist. Del. 10. Kap, 11.