Article Image
sident-Sekreterare i Krigs-Colleglum. — År 1810 utnämndes han till förste Expeditions-Sekreterare, — 1820 till Lands-Sekreterare i Östergöthlands Län, — 1824 till Ledamot af Rikets Allmänna Ärenders beredning samt till Canzli.Departements-Chef i Tullstyrelsen, — 1836 genom transport, Cameral-DepartementsChef, derifrån han 1841 tog afsked. Oberäknadt nämnde Embetssysslor var Valerius hedrad af Regeringen med många vigtiga uppdrag; såsom misioner till Norge 1814 och 1815; och till Pommern 1816 m. fl. Vid Riksdagar har Valerius varit anställd såsom Sekreterare i Constitutionsoch Expeditions-Utskotten samt hos Borgare-Ståndet. Valerius var Ledamot af 1809 års TryckfrihetsComit; Wetenskapsocb Witterhets-Samhället i Götheborg; Svenska Akademien; Musikaliska Akademien; Svenska Fornskrifts-Sällskapet samt Witterhets-Historieoch Antiqvitets-Akademien. — Af Svenska Akademien prisbelöntes han fyra gånger, och utom åtskilliga smärre poemer, öfversättningar m. m, utgaf han 2:ne häften Visor och Sängstycken. Valerius afled den 4 Augusti 1852. Misionären Prosten Cornelius HEGSLUmm föddes i Götheborg den 16 Juli 1785. — Föräldrarne voro Captenen vid Götha Artilleri-Regemente G. S. Rahmn och Conradina Lampell, Rahmn studerade, på fadrens uppmaning, juridik vid Lunds Akademi från 1799 till 1803, men, uppmuntrad af Doctor Blomdahl, som lärt känna hans hjertas rigtning, att följa sin lust och bli prest, blef han prestvigd 1840 och verksam som Bataljonspredikant ända till 1817. — Vid denna tid hade Missionsväsendet fått verksamma vänner i Götheborg, och en bland Missionssakens ifrigaste anhängare var Rahmn. Han kände snart en länge undertryckt önskan, att bli Missionär, oemotståndlig. — Afresi, 1817, till London utsågs han af Missions-Sällskapet derstädes, att arbeta bland Buräterna af Mongoliska stammen, som står under Ryska Kejsarväldet. . Ryske sjelfherskaren tyckte likväl icke om att få undersåtare som han lät blifva Hedningar, christnade: och Rahmn måste 1823 begifva sig till Petersburg för att söka undanrödja hindren för sin fortsatta verksamhet. Förgäfves ådagalade han renheten i sina afsigter. — Emellertid qvarstadnade han i Petersburg och predikade för Svenskar och Finnar tills år 1825, då han afreste till London, der han anställdes såsom Missionssällskapets biträdande Sekreterare för utrikes brefvexlingen, hvarmed han sysselsattes till 1832, då han förordnades förestå Legations-Predikants-Befattningen och Svenska Församlingen i London. Härmed fortfor han till 1840 då han lemnade London, utnämnd 1839 till Kyrkoherde i Kalfs Pastorat. Under sin vistelse i London tjente Rabmn nitiskt de Svenska Sällskaperne för Bibelspridning och Missionsväsende, så att desse Sällskaper under tiden fingo de ansenligaste understöd från London. Cornelius Rahmn, som, under 10:årig vistelse vid Wolgas och Newas stränder och 15:årig vid Themsens, varit verksam att sprida Evangelium ut till alla folkslag på jorden, afled i Augusti 1853. Uti härmed ändade utdrag af anteckningar om i Götheborg födde, numera aflidne, personer, saknas månget icke ensamt i Götheborg väl kändt namn. — Såsom orsak dertill torde få anforas följande verser ur P. A. Granbergs, med Götheborgs Wetenskapsoch Witterhets-Sällskaps stora pris belönta, skaldestycke: ,Erfarenhetens röst: Vet du hur ofta ryktets ära vinns? Om inga dygder hvila oberömda? Kanske för en Sokrat, som verlden minns, det finnes hundrade som blifvit glömda. Mot skaldens lofsång, genom sekler hörd och täflande med fordna åldrars dikter, välj dina känslors tysta vittnetsbörd om vissheten af dina fyllda pligter. Lef för att gagna, — ej att bli berömd, så skall du afundsfri till målet vandra, — Du skapar sjelf din lott då du är glömd; då du beundras skapas den af andra. Låtom oss alltså önska, att Götheborg, hvars rikedom lyckligtvis består icke endast och allenast uti sådant som kan beräknas i Riksdaler, skilling och runstycke, måtte blifva allt mer och mer rikt! — Rikt nemligen på oegennyttiga kämpar för Menniskokärlek, Wetenskap och Konst! — Endast en sådan rikedom ger äfven Götheborg förmåga att lemna bidrag till utdelning af upplysningens oemotståndliga vapen för en icke blott nationalutan universal-beväpning emot kärlekslöshet och okunnighet, samhällslefsnadens sarligaste fiender.

23 januari 1855, sida 3

Thumbnail