vexa vid foten af densamma, låg, då nyskapadt af den äldre Nikodemus Tessins snille, Borgholms ståtliga slott. Borggärdarne voro upplysta af marechaler, på vallarne brunno tjärtunnor, och ur alla fönstren af den liksidiga fyrkant, byggnaden beskref, strömmade ett ljus, som syntes vida omkring och som speglade sig i den blanka isen nedanför. Det var en vacker och en storartad tafla, värdig en furstes smak. Ingenting var sparadt att göra festen lysande och utsökt. I ett rum såg man drottningens bröstbild midtemellan statyer af Apollo och Minerva, och i flera af salarne brann drottningens namnschiffer under ett strålande Lefvel omgisvet af olympiska emblemer. Bland alla som smyckade festen var onekligen Anna den skönhet, som intog första rangen, och som magnetlikt drog alla blickar till sig. Fordra icke yngling, som läser detta, en beskrifning på hennes skönhet! Den låg till sin väsendtlighet just i det der, som icke låter beskrifva sig. Och du unga flicka, som tilläfventyrs tror att hennes granna kläder bidrogo till hennes triumfer, fråga icke hur hon var klädd! Sannerligen om någon mer än fru Van der Haalen och hennes sömmerskor rätt haft reda derpå, och dessa hafva ty värr hädansomnat, utan att hafva efterlemnat några memoirer öfver detta vigtiga ämne. Anna var en af dessa, för hvars fägring paryren var ett intet, i motsats till dem, som äro intet utom paryren. Alltså, låt dig nöja med att höra att hon var skön som en nyss utslagen ros, skön som en gratie, som en kärleksgudinna, som — — — du sjelf är eller — skulle vilja vara. Kronprinsen kunde icke aflåta att följa henne med ögonen och, så ofta hans höga egenskap af furstlig värd tillät honom det, lemna de äldre och förnämare damerna för att följa henne i spåren. Han hade redan flera gånger tilltalat henne, då hon, i det han ånyo närmade sig henne, sade, i det hon gjorde honom uppmärksam på att drottningens namn höll på alt slockna i en af transparenterna: — Hvad kan det betyda? — Ingenting, så vidt jag vet, — svarade prinsen hastigt — om ej att betjeningen varit vårdslös vid lampornas uppsättande. Men skulle derunder ligga någon bemärkelse, tillhör det mig att derom fråga er, emedan skönhetens läppar endast kunna bära lyckans bud. — Hvad skulle ni räkna för lycka, min furste? (Forts.)